Johlie

Halv tolv i dag ringde jag till min intervjuperson som aldrig svarade och drev mig till vansinne i går. Hon svarade! Jag lyfte nästan från stolen av glädje. Sedan har jag bara skrivit hela dagen. Och det blev ju en artikel i alla fall. Något förvirrad. Men ändå.

Nu ska jag på African Move, världens härligaste träningsform. Och sedan blir det mer artikelskrivande. Lite sömn ska jag väl hinna med i kväll också.

Sundsvall är sig likt. Det är bara lite kallare än det var i fredags när jag åkte. Och lite regnigare. Förutom sega taxibilar som lät mig stå utanför stationen och vänta länge i spöregn klockan nio på kvällen, gick resan förhållandevis bra. Vid dörren till mitt hus stod till och med en liten dyngsur välkomstkommitté och tog emot mig. Okej. De var inte där för min skull egentligen. Men ändå.

Söndag. Mycket ångest, men bra slut.

Jag önskar att jag kunde säga att det har varit helt underbart att komma hem, men jag har mest oroat mig för minoritetsuppgiften och praktik. Varför tar jag inte tag i saker när de borde tas tag i? I morgon blir en jobbig dag för då måste jag ringa alla som jag borde ha ringt redan innan helgen.

Att träffa Sandra och Jos var dagens höjdpunkt. Skvaller, uppdateringar och djupsnack - allt i ett. Och en kopp te på Storken. Precis vad jag behövde för att lugna ner mig lite. Samtidigt blev jag påmind om allt det gamla, om hur kul vi hade och om hur mycket jag saknar tjejerna. Nostalgi.

Men nu är det Sundsvall som gäller och det känns bra att åka tillbaka i morgon. För jag längtar tillbaka till vännerna där. Det blir skönt att komma hem.

I morgon tar jag en taxi till stationen, åker tåg i tre timmar och sedan är jag hemma i Uppsala! Längtar faktiskt nu. Fast det är tråkigt att åka också. Jag kommer att sakna mitt Sundsvall, tror jag.

Större delen av denna soliga dag spenderades i redigeringssalen där jag lärde mig mer om snygg layout. Det är så roligt! Funderar nästan på att bli redigerare i stället för reporter... Fast bara nästan - och man kan faktiskt bli både och.

Efter lunch fick vi nys om att tentan skulle vara rättad och alla var i upplösningstillstånd. Jag sprang runt hela skolan och försökte hålla jämna steg med en väldigt uppskruvad Victor. Vi gick igenom hela biblioteket, men vi hittade aldrig något tentaresultat. Inte förrän senare på eftermiddagen var saken klar: jag blev godkänd! Tack och lov.

Dessutom kom nya Koridåren ut i dag. En tidning med en skrattande Kjell på framsidan. En Kjell som jag har intervjuat. En Kjell som jag alltid kommer att minnas som "han som var sugen". Tur att han inte lyckades få oss att ändra på texten.

Och sedan blev det sång och trevlig kväll med sopraner. Och senare även trevlig kväll med altar, basar och tenorer.

I hela mitt liv har jag trott att Uppsala är värst. Men jag har insett att det inte alls är så. 

I dag begav jag mig ner till gågatan i Sundsvall och shoppade diverse strumpor, teer och födelsedagspresenter. Det var kaos där nere. Byggställningar och lastbilar bredde ut sig och lät oss stackars shoppinggalna trängas på någon liten asfaltsplätt bredvid. I bland önskar jag att de bara kunde lämna det som det är. Låta bli att braka in med stora maskiner och lyftkranar i stan, mitt emellan alla människor och bilar. I går blev vår fotograf och hans kamera nästan mosade av en enorm lastbil som skulle fram precis när vi skulle fotografera "shopping i Sundsvall". Fotografen hann undan, men vad är det för ödmjukhet av lastbilsföraren att bara köra?

Nej, bara bygga om på gågator om det är absolut nödvändigt!

Första tentan är genomförd och ångesten är numera ett minne blott.

Men det var riktigt nervigt innan. Efter en nervös lunch på Coffeehouse och chokladshopping på Hemköp, hade vi hunnit lugna ner varandra så pass mycket att vi vågade bege oss till tentasalen vid universitetet. Vägen dit gick längs ån och kändes ungefär som en fångmarsch. Och jag var dödsdömd.

Sedan gick allting väldigt fort och plötsligt var jag på väg hem igen. Levde gjorde jag också, trots allt. Och jag tror att jag klarar mig.

Väl hemma i lägenheten rev jag ner alla små färgglada klisterlappar som jag hade klistrat upp runt hela min dator. Jag sparade bara två. De viktigaste: "Vad är grejen?" och "A rose is a rose is a rose". Och just nu känner jag mig faktiskt som en ros. En röd ros med taggar.