Efter jul, innan nyår
Fredag: Work, work, work. Home, home, home. Fanny och Alexander. Veg-pytt i panna med spenat (egen idé).
Lördag: Australia. Jos. Helena. Lisa. Gaja. Sandra. Syster. Bil. Minusgrader.
Söndag: Lång man på besök. Sms om hav och fiskar. Pianolektioner. Lutfisk. Morfar. Greveholm.
Jaha, det var den helgen, det.
Ormens comeback
Den julen var det snö på marken, berättade farmor. Dagen före julafton skulle hon läsa för oss barn om Jesu födelse, som hon alltid gjorde. Min bror Joel, som var något barnsligare då än nu, sprang mest runt med en gosedjursorm runt halsen.
- Nu äter jag upp dig! Haha, väste han ondskefullt.
Vi blev ormlunch allihopa. Farmor, farfar, jag och kusinerna. Och varje gång fick vi höra samma dom:
- Nu äter jag upp dig! Haha!
I brist på fler offer, gick Joel fram till krubban. Farmor tog sig för pannan eller något liknande och tänkte "oj oj oj, nu är det jesusbarnets tur."
Joel och ormen böjde sig över krubban och åtminstone en av dem rynkade på ögonbrynen. Sedan utbrast Joel med sin arga, hesa ormröst:
- Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!
Have yourself a merry little christmas
En timme av min dag har jag ägnat åt att trassla upp julgransljus. En timme. Ja, det var en sådan total mess att det mer liknade mitt kärleksliv än en ljusslinga. Faktiskt.
Hemma: julklappspapper, pepparkakshus och piano. Åh, mitt piano, som just nu är så snällt emot mig! Det där är annars väldigt olika. Mitt piano är ganska lynnigt. Det kan få mig att känna mig totalt jävla värdelös, men i nästa sekund tröstar det mig med några riktigt snygga harmonier, som bara kommer. Egentligen är det nog min hand som slinter. Idag slant den lite oftare än vanligt.
Utan H
Vimskusin skrev fel bloggadress i sin kommentar till det förra inlägget. Det skulle vara pshy.blogg.se men blev psy.blogg.se. Detta lilla fåniga misstag fick mig att sitta alldeles stilla några sekunder, i förundran. Jag upptäckte en ny, intressant person och blogg. Så det kan gå. Tack Therese för den uteblivna bokstaven!
Åsikter tack
Hmm. Vissa gillar uppenbarligen inte att min brorsa äger en blommig sjal. Vad passar sig inte? Skumt. Jag är mer avundsjuk på den enorma blommigheten och funderar på att sno sjalen från honom en vacker eftermiddag.
Snyggt väl?
Provocerande tydligen.
Tallinn och jag
Eller mitt emellan
Först insåg jag att jag aldrig hade en fågel som husdjur när jag var liten. Och därmed fanns inte heller någon som kunde lära mig flyga medan jag ännu var beredd att kasta mig ut från ett högt träd. Det gjorde mig lite upprörd. Sedan kom jag på att jag aldrig ägt någon fisk heller. Men simma kan jag.
Blandband
Idag var det jordbävning i Malmö och bomber i Le Printemps. Om någon skulle ha missat. Jag missade jordbävningen och blev lite besviken. Varför får skåningarna allt spännande? Bomberna kändes lite scary, så dem är jag mer glad att slippa. Hoppas det löser sig, det där.
På jobbet ägnade jag mig en hel del åt bloggskapande, vilket inte gick så bra. Men man får ha lite fantasi. Moaliten gjorde ett bejublat framträdande med Have yourself a merry little christmas (som jag missade), A i norr blidkades till sist (värst vad arga människor kan bli ibland, de behöver nog få i sig små krumelurpiller) och jag kan inte låta bli att följa Musikhjälpen på P3 och läsa SVJ, Stora vänliga jätten, av Roald Dahl.
När jag radar upp det såhär blir det faktiskt ohyggligt splittrat, mitt mixtape of today.
Märkligt
Ja. . . tänk vad konstigt. Jag kan nästan ALLTING. Utom slalom. Ja.
Hihi.
Juuultänk
Julbord igår och julbord idag. Jag som inte ens gillar det här med maten så mycket, men blir man bjuden så blir man. Jul - prinskorv och sill. Midsommar - prinskorv och sill. Påsk - prinskorv och sill. OCH ägg. Vågat. Traditioner är så överskattade. Men det tycker inte sister. Hon är förkrossad över att julaftons-kalle-ankan kommer att äga rum på nedervåningen i år. Vi har alltid suttit där uppe, men nu står pianot i vägen (lättare att möblera om i huset än i huvudet tydligen).
Hon bekymrar sig långt mycket mindre om att varken jag eller brorsan kommer att vara hemma. Jag jobbar - och det är väl okej? Men jag är däremot skeptisk till brorsans beslut att fira med flickvännen i Göteborg. "Är inte det jämförligt med att flytta ihop och skaffa barn?" Det tyckte inte han.
Askungen
Mother fyllde 50 (Grattis!).
Släktingar fyllde huset med blommor och leenden.
Jag fyllde på med toner.
Samtidigt, några mil bort pågick en annan, mycket nobel fest med prinsar och prinsessor som gäster. Men vad är väl en bal på slottet?
Hmm. Den funkade inte där va?
Mitt möte med moll
Grodan moll kom skuttande i morse på sina spänstiga simfötter och satte sig att balansera på min sänggavel.
- Vad tror du att du håller på med? Kraxade han och la huvudet på sned. Men inte gulligt, som i Kulla Gulla-böckerna. Nej, han framhävde alla sina femton hakor och stirrade på mig med snurrande ögon. Dessutom flinade han och blottade en tandlös, svart grodmun. När jag ignorerade honom och ville somna om, fortsatte han:
- Journalistiken, Johanna! Du kan inte bara lämna den på stranden och tro att den står kvar och väntar på dig.
Jag suckade djupt.
- Den får gärna gå därifrån. Jag seglar ändå inte tillbaka dit.
- Ska du överge journalistyrket, är du inte riktigt klok?
Grodan moll spände ögonen i mig. Men jag spände mina hårdare:
- Såå kul är det inte att vara klok. Dessutom hamnar jag nog på en annan strand en dag. Och vem vet, jag kanske möter upp journalistiken där.
Jag tyckte att jag fått in en riktigt bra fullträff och kände inte för att förklara mig mer inför tjockpaddan. Han hade kommit oinbjuden och jag var trött. Men han gav inga tecken på att vilja hoppa därifrån, utan satt som fastklistrad på träplankan.
- Sedan har vi ditt umgänge, fortsatte han. Det duger inte. Du måste börja intressera dig mer för människor med stil, annars förlorar du din.
Jag satte ett andetag i halsen och någonting inom mig började brinna.
- STIL?! Vad vet du om stil, din. . . din fula padda!
För ett ögonblick trodde jag nästan att jag sårat honom, för han vacklade till. Men återfick snabbt balansen och svarade:
- Jag är en mycket stilfull varelse, just därför att jag är groda - det är något många inte vet om grodor. Du däremot. Du har blivit en. . . en. . .
Han tvekade, som om ordet han ville säga var en bomb som måste släppas. Så kröp det fram:
- En dagdrömmare! En dagdrömmare vars högsta mål är konst och att lära sig att flyga. Nonsens! Varken människor eller grodor kan flyga! Inga sagor är på riktigt. Du borde träffa fler akademiker och professorer.
Jag log. Inga sagor är på riktigt.
- Så talande grodor kan inte förvandlas till prinsar heller, menar du?
Grodan molls ögon slutade snurra för ett ögonblick.
Röra...
. . .om i gröten.
. . .vid hjärtat.
. . .i mitt rum.
Back to the 80's
Men så sjuk är jag inte att jag inte orkar fixa 80-talsstilen. Det är nämligen temat hos Gaja ikväll. Och jag har letat igenom heela huset efter axelvaddar och tights. Hittade en gammal röd skinnjacka och en pennkjol på kuppen, som kanske kan användas framöver. Dessutom kan jag aldrig riktigt låta bli att prova de vackra sekelskiftsklänningarna när jag ser dem. Garderoberna på vinden täcker säkerliken större delen av 1900-talet i klädväg. Tyvärr är det mesta i storlek large och det funkar inte på mig, tack och lov. Än.
Nu ska jag göra en hög hästsvans och kanske rota fram ett par plastiga örhängen.
Snörvel
Förkylningsdags, står det i tidningarna. Jo tack, jag märker det. Att leva i dessa tider är som att spela ett tv-spel, med onda och goda varelser. Det gäller alltså att urskilja vilka som bär på viruset och vilka som inte gör det. Och att inte röra vid de drabbade. Tricky. En vän kan bli fiende över en natt.
Det finns sätt att slippa undan. Om man samlar tillräckligt många motionspoäng och äter styrkefrukter så klarar man sig bättre. För mig räckte det inte, so keep away. Jag är en levande virusbomb.
Oviktigt gånger tre
1. Det blir slit och släp på julafton för första gången på tjugoett år. Tomten kan ju inte ha ensamrätt på arbetspassen.
2. Bland mina midi-kompositioner hittade jag idag en pinsam historia. Det är egentligen inte en komposition utan ett arrangemang av den gamla dängan Love and soul. Ni vet det där som varenda människa "kan" spela trehändigt på pianot och som jag (när folk frågar) säger att jag får ont i huvudet av. Men nu hade jag alltså tydligen gjort ett arr på den för länge sedan och det låter så fröjdigt att jag blir glad när jag lyssnar på det. Det är det som är det pinsamma.
3. Plötsligt en dag blev jag bjuden över till grannlandet i väst. The capital. Där har jag aldrig varit!
Julasocka
Är det inte bara fööör jävligt när en klarblå strumpa med grå rand försvinner spårlöst? För vad gör man med den ensamma klarblå ynka socka som blir kvar?
Jag vet! Man fyller den med julgodis och hänger upp i granen. Byter färg på julen helt enkelt. Den skulle säkert må bra av att inte vara så himla eldig hela tiden. Julen alltså.
Te på räls
Nu är jag med i SJ prio. Undrar vad som händer då. Man kanske blir prioriterad framför alla som inte är med i SJ prio? Man kanske till och med får en gratis kopp te när man har åkt femtio resor kors och tvärs i Sverige. Det är i alla fall ryktet jag hört. Därför gick jag med i SJ prio. Och därför gör jag reklam för det på min blogg.
För att te är så gott.
Om god smak
Det har funnits stunder då jag funderat på om det kanske möjligen bor något i mig som skulle kunna kallas för humor. Sedan har jag rättat mig själv genom att bryskt skaka på huvudet åt min egen dumhet. Att tro något sådant vore ren självförnekelse.
Ibland får även jag mig ett gott skratt. De tillfällena har visat sig vara när någon tappar gul ost i grönt te eller går in i ett träd mitt i en hick. Och det händer ju inte varje dag, så jag började missbruka America's funniest homevideos och i fiiinare kretsar är det en dödssynd. Därför har jag blivit tvungen att utöva mina humorfetischer i hemlighet.
Men så kom the jurg. Och medan jag läste bloggen från inlägg ett till the end och medan skrattsalvorna avlöste varandra och tårarna rann så tändes ett litet hopp inom mig. För det här var definitivt inte America's funniest homevideos, inte i närheten ens!
Så nu vill jag bara säga: Åh jurg! Tack för att du räddat mig från amerikansk skit-tv! Jag är din hängivna lärljunge.