Spårvagnar och tåg
Tågstationen, Norrköping.
Jag har aldrig skrivit blogg från en offentlig plats förut. Idag har jag varit på redaktionsbesök, suttit och läst filosofiska böcker på två olika caféer, vandrat omkring i staden och förundrats. Jag känner mig som en backpacker - och gillar det.
Om en kvart går tåget tillbaka till Sundsvall och här sitter jag, som en främling. I en stad där jag ska tillbringa större delen av våren. Spårvagnarna dödar mig. Hur vet alla människor när de ska flytta på sig?
Stoppa julen
Jag avskyr dessutom traditioner. De är liksom till för att vara förutsägbara. Och vad är tråkigare än förutsägbarhet? Men i år kan inte bli det år som Johanna bojkottar julen, för skadan är redan skedd. Gamla mönster, jag är så fast.
Galna musiker
Oops. Mina föräldrar hade visst glömt nämna att farmor och farfar känner halva musikersverige. Och att de tydligen bjöd in till musikfester på Åsbergby en gång i tiden. Att det spelades stråkkvartetter i paviljongen. Att det sjöngs serenader för vackra damer utanför gästrumsfönstret. Att pappa utklädd till friare kom ridande på en käpphäst och sjöng Fritiof och Carmencita. Att de nästan dansade sönder golvet i salongen. Och att de höll på i, inte en dag, utan TRE!
Så nu har jag två välmotiverade frågor:
1. Varför har denna mycket relevanta information om mina släktingar undanhållits mig i tjugo år?
2. Varför, varför, VARFÖR slutade de med denna underbara tradition?
Det känns lite märkligt att skriva. Men jag hade velat festa med mina farföräldrar. Och musikerna.
Medan du snarkar
Det här måste få ett slut eller så begär jag att få bli förvandlad till en fladdermus. Batwoman. Det vore inte helt fel. För normala människor blir trötta på nätterna och sover. Jag gör allt annat. Tänder ljus, dricker te, pratar, skriver musik, dansar, sjunger, läser, drömmer . . . drömmer mig bort med tvåans testbild i bakgrunden och till tonerna av Grieg (varför spelar de alltid Grieg?). Och det där lilla strecket längst ner till vänster. Ska det alltid förbli fånget mellan två vita pinnar? Och ska jag alltid sakna vingar?
I dag dirigerade jag en låt som bytte taktart i ungefär varannan takt. Det var helt oförberett men faktiskt ändå roligt. Att stå framför en fyrstämmig kör som lyder ens minsta (nåja) vink är som att spela på ett stort instrument. Som en orgel ungefär, fast med mer dynamik. I bland undrar jag varför jag slutade med det vackraste av allt. Det var dumt av mig.
Nytt liv på gång
Annars inspireras jag mycket av Paulo Coelho. Jag vill göra en pilgrimsvandring i Spanien för att finna agape. Jag är väldigt mycket into vad många andra kanske skulle kalla flum just nu. Ibland längtar jag efter att bara få vara filosof, hela dagarna.
Men det ska jag inte vara! Jag ska få ordning på mitt liv. Och att skaffa en praktikplats var väl ett godkänt första steg? Nu återstår bara de ungefär 99 andra. Jag kommer att trampa snett.
Den största synden
Farfar
Farfar skrämde iväg telefonförsäljare på sitt eget, mycket effektiva sätt.
Försäljare: - Ringer jag olämpligt?
Farfar: - Hmm, jag är sjuk.
Försäljare: - Jag kanske kan ringa om en vecka igen?
Farfar: - Nja, då är jag nog död.
Försäljare lägger på utan några vidare artighetsfraser. Victory!
Några dagar senare dör farfar. Sov gott. Jag ska aldrig glömma.
Hit med en grannfejd
Grannarna i Grannfejden bråkar om vägar och nakna kvinnor. Jag vill också ha en granne att fajtas med. Det vore ett välbehövligt avbrott i nya kursen Politisk kommunikation. I want some action!
Det är inte jämställdhet
Snön är som vackrast i november. När vi ännu inte hunnit tröttna på bylsiga dunjackor, långkalsonger och fula mössor. När vi fortfarande skrattar åt snöbollskrig och inte har något emot att få kall snö innanför tröjan. Och när vi lyssnar på Gläns över sjö och strand och Last christmas bara för att få en försmak av julen. Och det leder som vanligt till att vi mår illa av vilken julsång som helst under hela december.
Trots att det är några dagar sedan ämnet var på tapeten, måste jag ändå kommentera nya Jämos lön. Är det inte helt logiskt att en ingångslön är lägre än en slutlön? Jämo ska väl inte särbehandlas och få högre lön än hon borde få, bara för att hon är kvinna och dessutom jämställdhetsombudsman? Är de så dumma att de ger henne lägre lön av fel anledning (för att hon inte är man) borde de naturligtvis skämmas ögonen ur sig. Men kom igen. Hade det varit en liknande uppståndelse om hon varit man och fått samma lön? Don't think so. Då hade lönen varit helt okej. Vem är det som fokuserar för mycket på kön här egentligen?
Undrar om det är kramsnö.
Experiment goes crazy
Allt började i onsdags. Nästan totalt oskyldigt till en början. Jag skulle dricka vin med Mr Joke, som ett vetenskapligt experiment. Ja, jag kunde ana en katastrof, men jag är äventyrslysten. Och jag lär mig aldrig. Ett äventyr tillsammans med den mannen får inte underskattas. Inte sömn heller. Klockan nio på torsdagen skulle jag nämligen vara på skolan och agera studiogäst på två övningssändningar. Och det var tvära kast. När dagen var slut hade jag fått improvisera fram någon soppa om våld och censur som filmkritiker, berätta om ungdomars situation som fritidsledare och smidigt undvika obehagliga frågor som kommunpolitiker. I pauserna satt jag i kontrollrummet och sov, alternativt stirrade rakt framför mig med blodsprängda ögon. I dag var det sändning på riktigt och jag var bara lite mindre trött och chockad. Min främsta uppgift var att pudra näsor. Vilket inte slog fel. Hade jag behövt trycka på en knapp hade jag nog sprängt hela jävla studion.
Och experimentet? Det gick alldeles för bra och blev alldeles för vetenskapligt. Någon gång ska jag skriva en uppsats i ämnet. Kanske jag skulle återvända till sängen.
Vintersundsvall
Fast jag har tröttnat på att acceptera. Allt ska accepteras för annars är man jobbig. Eller frågar för dumt. Jag frågar dumt hela tiden. Fast jag är ganska korkad och jag kan ingenting, får jag bli journalist ändå? Har jag överhuvudtaget rätt att gå den här utbildningen där alla kan allting om allt?
Jag har i alla fall köpt morötter om jag skulle få ett akut behov av att bygga en snögubbe någon gång de närmaste dagarna. Han måste ju få en näsa.
Grispappa eller greve Olof
Pappa var med i Rond i P3 igår. Han pratade om ekologiska svin och stod mitt bland grisarna i svinhuset. Och han vann en välförtjänt seger mot kvinnan som inte ville att de skulle få böka i jorden ute på sommaren. För det är ju det de vill, böka. De är inte människor - de vill inte bli underhållna av datorer eller böcker. Men de vill ha någonstans att sätta trynet. Här är inslaget
.