Haveri
Blå bakgrund, vit text, ingenting mer. Det bådar ju underbart gott. Alla mina arbetsprover, mina foton, min musik... Herregud. Hur lyckas jag paja min egen dator? Jag fick panik, med all rätt, och bjöd hem Mr Joke på jordgubbar. Och lite lugnare blev jag kanske av hans närvaro, ett tag i alla fall.
Nu är det felsäkert läge som gäller tills någon datanörd som av en händelse ringer på min dörr och förbarmar sig över mig.
Stark, starkare, starkast
Han ringde i förmiddags, chefredaktören.
- Du har fått sommarvikariat hos oss. Kan man säga gratulerar? Klart yngst och grönast av över hundra sökande, men du har visat att du är duktig.
Så, i sommar: Reporterjobb på Enköpings-Posten i åtta veckor. Lägenhet i Uppsala. Och jag ska vara bäst. Jag ska producera, producera, producera. Och jag ska göra det bra. De ska få se. Nu jävlar, nu är det på riktigt och ingenting ska få dra ner mig. Inte ens musik eller änder, inga kalasklippar eller Lakritstroll. Sundsvall får stå tillbaka för Enköping. I'm on my own, för jag måste.
Stummer
Men - jag har tappat rösten.
Utan förvarning kom det i dag. Jag vaknade, gick ut, lämnade in min och Jennys uppsatser utan större problem. Men så höjde en klasskompis handen och hälsade. Jag skulle naturligtvis säga "hej" tillbaka. Men inte ett ljud. Herregud. Jag har jobbat mycket med rösten i mina dagar. Jag har plågat den, pressat den, försökt att vårda den med honungste och nyttiga uppsjungningsövningar. Så sent som i går var jag på kören och visst, jag kände att jag kanske inte borde ha sjungit den där överstämman som sträckte sig över tvåstrukna f. Men vad gör man? Man sjunger, alltid. Och nu fick jag mitt straff. Till slut.
I går åt jag två kalasklippar till frukost. Kalasklipp. Hur sjutton tänkte de när de döpte dem? "Åh, jag har uppfunnit ett recept! De ska heta kalasklippar!" Jag fick i alla fall grymt ont i magen. Så ät inte kalasklippar till frukost. Drick te och vårda rösten.
Lakritstrollet
Häromdagen hittade jag en katt utanför mitt hus. Hon fick heta Lakritstrollet och jag ville så gärna ta in henne och låta henne bo hemma hos mig. Hon var kall och blöt och hungrig och så söt. Jag tror att hon tyckte om mig. Tyvärr skulle hon nog inte trivas så bra i min lilla lägenhet. Den är för instängd och tråkig för henne. Katter nöjer sig inte med vad som helst. Så det får kanske bli fiskar i alla fall.
Dancing queen
Häromdagen lärde jag mig att dansa bugg. Eller, nåja. Kanske är det att överdriva. Jag lärde mig tjejstegen och några snurrar. Man kan faktiskt dansa bugg i min lilla etta, det trodde jag nästan inte. Och jag ramlade inte en enda gång!
Vanmakt
Tack Rebecka för en trevlig dag på stan. Du hittade dina x-krokar på Claes Ohlsson och jag behövde ditt stöd precis där och då.
Trots att jag tänkte att jag skulle vänta med att sova till kvällen, lyckades jag inte med att hålla mig vaken. Jag missade att träna och sov halva eftermiddagen. Vilken märklig dag. För att inte tala om natten. Ja. Nu har jag ju i alla fall sett änderna vid Sidsjön.
"Att bli förälskad är som att skapa en religion med en ofullkomlig gud."
Jorge Luis Borges
Fredagen den trettonde
Så har jag åter förstört min dygnsrytm, som faktiskt har varit rätt okej den senaste tiden. Fram till idag. Jag var så trött att jag vinglade till och från föreläsningen och någon undrade vad jag hade druckit.
- Te! sa jag glatt och visade upp min pappersmugg från cafeterian.
Spooky
Madde fick mig att bli rädd i dag. Tänk om det spökar på Förrådet?! Jag hade inte funderat så mycket på det innan jag nämnde för henne att jag hört steg ovanför mig. Trots att det inte finns några lägenheter ovanför. Det måste vara inbillning. Jag har för sjutton bott i ett stort gammalt mentalsjukhus, ensam på andra våningen, i arton år. Jag borde känna igen ett spöke när jag hör ett. Eller?
Brorsan, Joel, hälsade på i en p3-studio i går. Ovanligt? No no. Men det här gången fick han ställa en fråga också. Här är han med på bild. Det är killen i randiga t-shirten lite längre ner. Min bror är tjenis med halva radiohuset. Herregud. Det borde väl vara jag?
Var är jag på väg?
Men vad gör jag i dag, när en praktikrapport verkligen skulle behöva färdigställas? Jag jonglerar. Hela eftermiddagen. Herrejösses. Och jag fixar det snart! Det började som en fånig grej, men nu är jag nästan beroende. Hur gick det till?
Frukosttips
Here I am again. Sundsvall är alltid Sundsvall. Bergen står kvar. Vad jag älskar bergen! Att de är där, vad som än händer.
Så vill jag tipsa om en produkt. Kanske är lite textreklamvarning, men jag är chefredaktör på min blogg. Och jag bestämmer att Milkos nya kokosyoghurt är det bästa som finns. Tätt följd av vaniljyoghurten.
Mother Earth takes drugs
Läs hela artikeln "Dyster klimatrapport från FN" på DNs webb.
Jordens undergång. Har du kommit att tänka på den någon gång? Har du fått en sådan där obehagligt ödslig känsla av att jorden inte kan finnas till för alltid? Och därmed inte du heller. När jag var yngre tänkte jag ofta på det. Någon gång finns ingenting av det vi lever för kvar längre. Visst måste det bli så? För ingenting är väl oändligt?
Alla måste dö, även vår planet. Det är bara det att nu håller den på att knarka ihjäl sig. Och det är vårt fel.
Ett nytt, misslyckat försök
Natt. Och jag har hunnit bli förkyld. Men sådant får man inte tänka på alls när man praktiserar på en tidning. Då ska man vara till tjänst dygnet runt, typ. Det är jag så gärna så. Fast än har det inte blivit några nattliga utryckningar. Det kanske kommer? As if...
Min fejd med Feng Shui-fantasterna blev veckans snackis på tidningen. Och jag hällde upp en kopp cappuccino åt mig själv i dag. Där stod den på mitt skrivbord tillsammans med alla naturpreparat och förkylningsdämpande mediciner som jag inhandlat dagen till ära (för att inte tala om den enorma mängden snytpapper som jag snott från köket). Men jag kunde inte röra den. Jag luktade flera gånger. Försökte.
Sedan hällde jag ut det ljumna kaffet i slasken, diskade och tryckte på chocomilk-knappen på automaten.
Det är skamligt att skriva såhär mycket om sig själv. Men vad som hände alldeles nyss är helt otroligt. Chefredaktören kom in på mitt kontor och sa:
- Skriv en ansökan för sommarjobb. Jag gav dig kalla handen från början för att inte ge dig falska förhoppningar, men du har imponerat på mig. Och flera andra, vanligtvis hårdhudade typer.
Herregud... nu går jag med ett smile på läpparna resten av dagen. Och om en stund ska jag snacka melodifestival och hårdrock med Jakob från The Poodles.
Stardom, hallå?
I min lyckokaka stod: "Your life will soon be graced with the presence of stardom."
Efter maten såg Moa och jag Nina Frisk på Filmstaden. En mycket märklig, svensk film med ett slut som jag kanske borde tycka om. Men nej, det irriterade mig bara. För att bli upplyft - se en annan film.