Johlie

Åh herregud. Min telefon ringde nyss. När jag svarade pep det bara, med korta mellanrum, som en bomb typ. Och det var ingen där. Först spöken och nu detta. Och jag borde skämmas som överhuvudtaget funderar, men det är läskigt. Vem ringer till mig och skräms på fredagen den trettonde?

Så har jag åter förstört min dygnsrytm, som faktiskt har varit rätt okej den senaste tiden. Fram till idag. Jag var så trött att jag vinglade till och från föreläsningen och någon undrade vad jag hade druckit.
- Te! sa jag glatt och visade upp min pappersmugg från cafeterian.