Padam padam shopping
Carrie Bradshaw har rätt. Ett par nya skor kan göra allt. Och en vinterjacka. Och en väst. Och en röd krok, en blomma och ett rött blockljus som luktar höst. Vi är klara med grävet nu och jag belönade mig själv med shopping. Det funkade. Jag som hoppades på att det inte skulle vara så. Mitt studiemedel försvinner i rasande takt och dessutom låter det så ytligt.
Jag vill se filmen om Edith Piaf, "La Vie en Rose". Den fick bra recensioner i Go'kväll. Herregud, jag tittar på Go'kväll.
My favourite things
För att må bra behöver jag tre saker. De är inte rangordnade:
1. Journalistik
Kan jag få hur mycket som helst av. Det är det enda jag gör på dagarna är att leka journalist. Det är kul, men kickarna varar inte så länge.
2. Musik
Just nu - varje dag. Jag, pianot och Mark Levines "The Jazz Theory Book". När jag lämnar skolan efter några timmar, ler jag alltid hela vägen hem.
3. Kärlek
Ger mig bränsle att orka det andra. Och ibland tvärtom.
Ett under
Det är fruktansvärt sjukt galet underbart. Jag har hittat ett piano. På universitetet - vilket betyder att jag kan gå dit och spela mitt i natten om jag skulle känna för det. Och det kommer jag att känna för.
Min höst är räddad.
Fel fokus
En person omkom i går i en motorcykelolycka mellan Uppsala och Enköping. Motorcykeln krockade med en traktor som...
Men var det verkligen en traktor? Eller en frontlastare? Vi är osäkra och jag har en lång diskussion med redigeraren. Vad är skillnaden mellan en lastare och en traktor? Jag skriver till slut färdigt texten och åker hem en timme senare. Nöjd med vad jag gjort. Två månader senare sitter jag vid datorn hemma i Sundsvall. Tv:n är på. I serien Sjukhuset visar de bilder från olyckan. Motorcykelföraren dog. Han dog faktiskt. På riktigt. Och jag diskuterade en fucking traktor. Världen är så skruvad.
Hårego
Hur är det med fransmän egentligen? När de säger att man får komma och hälsa på, menar de det då? För när jag fick ett sms från Montmartre i dag, blev jag grymt sugen på att åka ner. Inte för hans skull, men för stadens. Discover Paris, så skrev han. Ja, naturligtvis är det något han bara säger för artighets skull. Han är faktiskt både fransk och man.
Det kom ett önskemål. Eftersom jag tjatat en del om mitt hår här på sista tiden, ska jag visa en före- och efterbild. Att lägga ut två bilder på mig själv på den här bloggen tar emot. Men eftersom jag redan skriver om mig själv typ hela tiden, så kan jag ju lika bra ta steget fullt ut och vara så egotrippad som det bara går. Here I am:
Före Efter
Och jag trivs och tycker att det är fint. Så våga inte säga något annat.
Beroende
Det är roligt med lockar. Kanske skulle jag permanenta mig?
Strängar
Två slutsatser i kväll:
1. Gitarr är ett gudomligt instrument.
2. Alla vill spela gitarr, men de allra flesta kan inte.
Tiden flyger i väg med musik. Min röst är totalt trasig, men jag får skylla mig själv. Av någon anledning hamnar jag alltid bredvid den som för tillfället håller i gitarren. För mig är det hatkärlek.
Frukosttips
Höstens serie på tv3, Sjukhuset, är så intressant att det nästan blir läskigt. Häromdagen visade de bilder från en olycka som jag bevakade i somras. Min första och hittills enda. De visade inte de inblandade så mycket, men jag var ju där och vet att några av dem var barn. Samma vecka berättade en föreläsare om en bussolycka i närheten av Sundsvall där fyra barn mist livet. Ibland tänker jag att jag inte kommer att klara av att vara journalist i sådana situationer.
Jag bakar aldrig bröd i dagsljus. Och jag följer aldrig recept. Trots att jag alltid har tänkt göra det från början. I dag blev det någon sorts grahamsbröd med för lite mjöl och havregryn i. De blev grymt goda.
Johannas havregrahamsbullar
50 gram smör (Lätta)
4 deciliter mjölk
50 gram jäst
lagom med salt
3 matskedar flytande honung
8 deciliter grahamsmjöl
2 deciliter vetemjöl
ungefär 3 deciliter fiberberikade havregryn
Smält smör och häll i mjölk. Smula sönder jästen i en bunke och rör ut den med lite av degspadet. Häll i resten av ingredienserna. Det kommer inte att bli en speciellt smidig deg, men det gör inget. Blanda allt så gott du kan. Jäs i en halvtimme. Gör små bullar. (Var beredd på att bli lite kladdig om händerna) Jäs i en halvtimme till. Stoppa in i ugnen på 225 grader i typ en kvart eller lite till. Klart! Gott.
Miss
Tusentals fjortisar i slottsbacken. Utspilld öl i rännstenen och torkade spyor i varenda gränd. Gamla classmates som säger "heeej, vad kuuuuul att se dig", trots att vi inte sagt ett ord till varandra sedan vi gick ut högstadiet för mer än fyra år sedan. Mina kulturnattsminnen från Uppsala är vidriga. Men i år passerade evenemanget förbi utan att jag ens visste om det. Och nu när jag inser att det faktiskt var i går, kan jag inte låta bli att kika på programmet. Och komma fram till att jag aldrig har fattat grejen. Inte alls. Jag har varit för upptagen med att vara fjortis i hela mitt tonåriga liv. Det är förkrossande.
Körer - massor med körer
Jazz- och improvisationskonserter (bland annat min gamla pianolärare "som ägnat större delen av sitt liv åt jazzmusiken")
Yogakurser och danspass
Samba, tango och gospel
Folklig dans från Egypten
Buktalare
Thai Chi
Akustisk pop
Författarstafett
Berättelser från Afrika
Japansk teceremoni
Teater
Smyckestillverkning
Alternativa fotografiska metoder
Livekonserter med klassisk musik
Och flera hundra andra kulturella GRATIS evenemang.
Jag älskar Sundsvall. Men vad fan gjorde jag här i går?
Det sitter i håret
Krimföreläsning
 | You are Phoebe. You're the weird kid with odd habits. Most people don't know it, but you're kinky in bed. Your childhood memories aren't your best, but why do you care? There's plenty of time to make up for your lost childhood now that you're an adult. |
Jag visste det nästan. Här är testet.
Vi fick utbildning i kriminaljournalistik i dag. Under eftermiddagen visade en kriminalreporter från Sundsvalls Tidning hur han jobbade undercover, avslöjade en prostitutionshärva och berättade hur han tacklade en olycka med fyra döda barn. Vi fick också veta att vi någon gång under karriären kommer att vilja ligga med poliser. Tack, men nej tack. Uniformer är inte min grej.
Däremot vill jag avslöja saker och filma med dold kamera.
Fantastic
Utan att rekommendera en viss bilsort alltför mycket, vill jag slå ett slag för världens bästa reklamlåt. Jag kan verkligen inte sluta sjunga (beep beep yeah). Men vem är det som gör den? Och finns det en fullversion?
Ännu en cykel
Förra gången slutade sorgligt. Men jag har ändå börjat om på nytt och köpt en cykel. Trehundra spänn. Och det här var ingen vanlig affär. Jag ropade nämligen in den på en auktion i Söråker. Och auktioner är absolut inget att leka med, det är på riktigt blodigt allvar. Maria var lite mer van än jag och även hon gjorde ett klipp. Jag var nästan mest förvånad över att vi faktiskt hördes och syntes bland de flera hundra långa och köpsugna ortsbor som stod runtom oss. Efter några svettiga minuter lyckades vi till och med knöka in cyklarna i vår lånade lilla Golf och ta oss hem till Sundsvall igen. En erfarenhet rikare - och några vuxenpoäng blir det nog också.