Johlie

Aldrig i mitt liv har jag varit med om en sådan tät dimma som det var i Sundsvall i dag. Det var helt vitt. Och väldigt vackert.

Jag har satt upp en julgirlang runt gardinstången. Fast den räckte inte ända fram. Så jag har alltså julpyntat halva mitt fönster. Och så har jag ätit upp min miniananas. Innan den försvann, var min fruktskål såhär fin:

Föreläsningen i dag var en katastrof. Jag frös och somnade nästan, trots att det hade kunnat vara intressant. Måste verkligen lära mig att sova, det blir nästa projekt.

Och nu har en finsk mördare rymt också. Åh. Vart är världen på väg? Jag förstår att det är läskigt att bråka med en mördare, men kan de inte i alla fall försöka att hålla sådana människor bakom galler? I och för sig kan jag förstå honom, det är nog roligare att vara fri än att sitta i fängelse. Jag skulle också ha rymt om jag var han. Skillnaden är att jag nog inte skulle ha lyckats.

Apropå kriminalitet. Söt bild:

Reportage på södra berget. Dans, domare, galen publik och vi. Det blev taxi upp och taxi ner. Snäll taxichaufför. Ganska stressigt, men underbart var det. Jag längtar efter att få dansa. Någon gång ska jag.

Lite vila och telefonsamtal innan det bar av till Jenny och förfest. Skepparn visade sig från sin sämsta sida när de vägrade släppa in oss. De har aldrig hållit på tjugoårsgränsen innan! Åh! Det blev kåren - och en snackstallrik i stället.

Telefonen ringde precis när jag hade kommit innanför dörren i dag mitt på dagen. En försäljare naturligtvis. Jag skulle få ringa för jättebilliga pengar och ingen månadsavgift. Det var abonnemang och operatörer hit och dit. Rörigt som sjutton, men jag, naiva jag, tog det förstås. De skulle spela in och jag skulle säga ja, högt och tydligt så att det inte var några tvivel. Jag tvivlade. Försäljaren suckade. Tillslut pressade jag blundande fram ett litet "mm" och hoppades på det bästa.

Men jag har antagligen blivit lurad. Jag ville ju bara bli av med honom. Jag var trött, tröttare än på länge. Märkligt, för jag sov faktiskt i natt, men höll ändå på att slockna på föreläsningen.

Kanske kan det bero på att jag natten till måndagen inte sov mycket, utan i stället försökte lära mig att jonglera med strumpor. Det är svårt, men det går bättre och bättre för varje dag. Fast mina strumpor börjar ta slut nu, jag måste tvätta.

Redigering, redigering, redigering. Det går i alla fall långsamt framåt för oss. Och det är ju lite konstnärligt arbete, så kreativiteten flödar ju. Fast det är lite irriterande när ens redigerade sida ser helt annorlunda ut på overheadbilden mot vad den gjorde på skärmen tidigare på dagen. Jag blev i alla fall inte helt sågad av nallebjörnen.

Sedan har jag provat fikabuffé och gått på Biblioteket och skaffat mig ett lånekort. Och två böcker. Varav en så kallad ljudbok, som tydligen är årets julklapp. Jag måste ju testa. På tal om julklappar så är det ju faktiskt jul om en månad eller två. Och det är supermysigt, men stressar mig samtidigt galet mycket. För som student har man inte världens fetaste plånbok...

- Damn sucker! (Victor ska säga dammsugare på engelska till holländare)

Aktörer, hette föreläsningen som vi lyssnade på i dag. Ganska intetsägande titel. Men föreläsaren var rolig. Hon hette Susan och kom från USA. Vilket hon påpekade typ femtio gånger. Hon slängde in lite amerikanska ord och fraser här och var, liksom för att förstärka budskapet. Lite som Kishti Tomita, fast värre. Jag somnade inte och allt gick jättebra - tills Susan tappade ut en Lokaflaska över hela sin dator så att Power pointen slocknade. Hon använde typ alla amerikanska svordomar som jag känner till och sedan var den föreläsningen körd. Och jag tårögd av skratt.

I kväll är det sommarparty på Förrådet.

Vägen var glashal och extremt farlig, men jag åkte kana på fötterna ända fram till skolan i dag. Klockan var elva och det var dags att redigera lite. Yes. Fast det blev biblioteket i stället. Och sedan lunch på Divan med bokdiskussioner. Jag fick mig verkligen en lektion i vad som är bra litteratur.

Några av vännerna agerade för övrigt hårmodeller i går. Resultatet var ascoolt, till och med på Victor. Fast det höll han inte med om.

Efter ännu en eftermiddag i redigeringssalen, vandrade jag hem med en utskrift i händerna. Som jag i och för sig måste göra om. Suck. Sov sedan lite och gick i väg till kåren och musicerade. Som vanligt på tisdagar.

Julia fyllde tjugo år i dag. Vi åt middag allihopa på en lyxig restaurang för att fira. Jag åt något kött med potatis och sås. Det var typ år sedan jag åt kött och potatis, så det var väldigt gott. Men det kostade, tyvärr. Suck. Nu måste jag börja spara. Det är inte kul - jag vill vara rik.

Efteråt gick alla till Skepparn'. För en gångs skull kollade de legitimation där, märkligt. Jag blev trött och gick hem ganska tidigt.

Vi har fått inbankade i våra huvuden hela hösten att vi är mycket mer eftertraktade som journalister ute på tidningarna  om vi kan redigera. Så jag, som snällt tror på allt som alla säger, gick på introduktionen till en kvällskurs i just redigering. Att ägna någon timme varje torsdag till att sitta och flumma med layout i redigeringssalen skulle väl inte skada någon?

Yeah right. Det visade sig att kursen inte riktigt gick ut på att "flumma med layout". Vi fick en hemtenta, ett kurs-PM och en uppgift till nästa gång. Och ännu en föreläsning i hur dålig arbetsmarknaden ser ut och hur allt vi lär oss nu kommer att vara inaktuellt om några år. Eller - föreläsaren var väl egentligen ganska bra. Han var snäll och såg ut som en nallebjörn som jag bara ville krama. Nåväl. Får väl se om jag fortsätter på kursen.

Det här med arbetsmarknaden borde jag väl egentligen ta tag i lite mer. Det var en träff i dag med en redaktör för en tidning i Sundsvall som heter Nöjesnytt. Jag hade tänkt gå. Men så var det ju det här med reportaget. Som by the way var mycket svårare att skriva än jag hade trott. Suck.

Så nu ska jag skriva de resterande tre fjärdedelarna av min text och tänka på Lisa i Örebro som antagligen sitter och pluggar rättsvetenskap eller något sådant inför sin tenta i morgon. Jag är inte avundsjuk. Men jag ska tänka på henne även i morgon och hoppas att tentan går bra.

Så kom den till slut, snön. I går morse låg den bara där utanför mitt fönster när jag vaknade. Lite synd bara att jag just i går hade tänkt gå in till stan och handla lite mat. Det fick bli Handlarn' på hörnet. När jag hade pälsat på mig mössa, vantar och halsduk och äntligen kommit mig för att pulsa ner för att göra mina inköp upptäckte jag att jag hade glömt min nya röda plånbok hemma. Och utan en plånbok är det ganska omöjligt att handla. Så det blev till att gå hem igen och hämta den. I snön. Så kan det gå.

I dag har jag varit med om två väldigt märkliga saker. Det första hände på väg från redigeringskursen. Jag - som inte heller i vanliga fall är så speciellt skärpt - pratade med en klasskompis och skulle samtidigt korsa gatan. Naturligtvis utan att se mig för. Så samtidigt som jag klev ut på den snöbetäckta vägbanan susade en bil förbi mig och hann precis väja och på så sätt undvika att köra på mig. I bland har man tur. Även i sina mest förvirrade stunder. För, visst kunde det ha gått lite mer illa än så...

Efter en rätt så blaskig nudelsoppa med grönsaker, var det dags att bege sig upp på södra berget för att göra reportage. Och det var den andra mycket märkliga upplevelsen i dag. Jag har faktiskt inte varit med om något liknande. En hel sal fylld med glada människor, alltifrån 16- till 60-åringar, kvinnor och män, alla lika passionerat kära i just bugg. Varje onsdag arrangeras en två timmar lång spontan buggkväll där alla dansar med alla och där musiken tränger in i kroppen så påtagligt att ingen klarar av att stå still. Och det handlar inte bara om dans. Det finns något mer bakom. Den lycka som jag utläste ur de dansandes ögon - den sortens lycka har jag inte sett någon annanstans någonsin.