Dansant kväll
Så kom den till slut, snön. I går morse låg den bara där utanför mitt fönster när jag vaknade. Lite synd bara att jag just i går hade tänkt gå in till stan och handla lite mat. Det fick bli Handlarn' på hörnet. När jag hade pälsat på mig mössa, vantar och halsduk och äntligen kommit mig för att pulsa ner för att göra mina inköp upptäckte jag att jag hade glömt min nya röda plånbok hemma. Och utan en plånbok är det ganska omöjligt att handla. Så det blev till att gå hem igen och hämta den. I snön. Så kan det gå.
I dag har jag varit med om två väldigt märkliga saker. Det första hände på väg från redigeringskursen. Jag - som inte heller i vanliga fall är så speciellt skärpt - pratade med en klasskompis och skulle samtidigt korsa gatan. Naturligtvis utan att se mig för. Så samtidigt som jag klev ut på den snöbetäckta vägbanan susade en bil förbi mig och hann precis väja och på så sätt undvika att köra på mig. I bland har man tur. Även i sina mest förvirrade stunder. För, visst kunde det ha gått lite mer illa än så...
Efter en rätt så blaskig nudelsoppa med grönsaker, var det dags att bege sig upp på södra berget för att göra reportage. Och det var den andra mycket märkliga upplevelsen i dag. Jag har faktiskt inte varit med om något liknande. En hel sal fylld med glada människor, alltifrån 16- till 60-åringar, kvinnor och män, alla lika passionerat kära i just bugg. Varje onsdag arrangeras en två timmar lång spontan buggkväll där alla dansar med alla och där musiken tränger in i kroppen så påtagligt att ingen klarar av att stå still. Och det handlar inte bara om dans. Det finns något mer bakom. Den lycka som jag utläste ur de dansandes ögon - den sortens lycka har jag inte sett någon annanstans någonsin.