Sju sorters blommor
Fast nej. Jag vill inte ha disciplin. Jag vill gå ut i vårvärmen och lukta på syrenerna, mata änder på nätterna vid Sidsjön, jonglera med mina röda bollar, snacka skit med journalisterna på Waynes över en kopp grönt te, cykla runt i stan med fladdrande hår och känna mig som en sådan där student som jag förr alltid avundades i Uppsala. Jag vill läsa bra romaner på nätterna, sjunga sommarsånger och passionerat diskutera Oscar Wildes liv och filosofier. Och det är vad jag gör.
För snart är det Uppsala igen. Och Uppsala har sin charm. Framför allt finns ni där.
Förresten. Jag gjorde ett försök till i dag - ett tappert. Men det lyckades inte. Så nu har jag sju påsar med jättedyr chokladcappuchino i skafferiet och kaffe i vasken.
Mellan hägg och syrén
Jag är lycklig. Oförskämt lycklig.
Bad day
Fem anledningar till att jag INTE borde ha gått upp ur sängen i morse:
1. Jag äter, visserligen god, men dyr lunch på restaurang, trots att jag inte ens har råd att gå på sittningen på lördag.
2. Jag spiller ut hela min vinröda juice över Matilda på Café Charm.
3. Jag tappar ut alla mina mynt över hela H&Ms golv.
4. Jag shoppar upp en stor del av studiebidraget, som jag fick I DAG.
5. Jag har en finne på överläppen.
Le toi du moi
Toi le citron et moi le zeste
Je suis le thé, tu es la tasse
Toi la guitare et moi la basse
Carla Bruni
Min blåa cykel
Happy birthday
Där rök min tonårstid. Nu är jag vuxen - på riktigt. Tjugo år är många år.
Födelsedagen inleddes mycket bra. Ett tolvslag och en halvmåne som blev alltmer suddig. Vi satt på en gunga nere vid hamnen, min favoritplats i Sundsvall just nu. Mr Joke gav mig ett rött, fyrkantigt paket med tre klarröda jongleringsbollar i.
En fransk frukost och ett tjugotal sms senare kan jag konstatera att jag är minst lika barnslig som förr. Om inte barnsligare.
"De klär din lägenhet"
Joel vs Jansson
Om två dagar har jag levt en fjärdedel av mitt liv. Herregud, snart dör jag. Jag måste nog börja leva på riktigt nu.
Pianot - my precious - fick sig en chock, nu när jag är på Åsbergby igen. Det fick min familj också. Ingen får numera sova om nätterna. Fast snart är jag ju härifrån igen. Vilket nog är ganska uppskattat. I dag åt vi middag på en grekisk restaurang. Det är något med restauranger. När jag inte kan uttala min maträtts namn blir jag generad. När servitriserna tar undan tallrikarna skäms jag, av någon anledning, för att jag inte hjälper till. När notan kommer in blir jag orolig för att vi inte ger tillräckligt med dricks. Jag är nog inte restaurangtypen. Eller så behöver jag bli mer världsvan. Kanske.
Vi pratade om namn och det var oerhört underhållande. När jag var liten döpte jag min lillebror till Jansson. Fast Moa, min syster är värre. Hon döpte sin docka till Senapssås.
Beautiful
Tell me on a Sunday, jag vidhåller.
Uppsalastudent...?
I dag har jag:
1. Sabbat en b-uppsats-intervju. Det enda jag behövde göra var att trycka på en knapp och se till så att diktafonen spelade in. Det sket sig. Diktafonen spelade in var femte sekund. Resten av tiden stod den stilla. Yes. Mother-fucking-ass-bitch-diktafon.
2. Fixat ett rum att bo i till sommaren, centralt i Uppsala. Yey. Johanna ska bo i studentkorridor! Och detta enda perioden under året då jag faktiskt inte är student... weird.
I dag borde jag ha:
1. Skickat in mitt underskrivna jobbkontrakt till Enköpings-Posten. Men jag har inga kuvert och inga frimärken. Och när jag postar saker brukar det hamna fel, eller så glömmer jag att skriva mitt namn. Fast, det är väl ingen risk den här gången i och för sig.
2. Käkat mindre kokosyoghurt och mer sallad.
Lägre än det mesta
Och nu har jag lärt mig. Det är mycket roligare att hosta om man utbrister "yey" eller "hurray" efter varje gång. Gärna i falsett om man har en något mörkare röst. Testa.
Musikexplosion
För jag vet ju nu. Eurovision Song Contest är en DYNGTÄVLING.
I stället för att spendera otaliga timmar framför tv:n och kommentera fula kläder och dåliga låtar, åt jag god mat på Kårhuset tillsammans med kören Gungner. Avslutningssittning. Och den mest musikaliska sittning jag någonsin varit på. Spontansång är nog det bästa som finns. Det blir som en musikal, där alla stämmer in och sjunger om någon börjar. Och jag har alltid önskat mig ett musikalliv.
Beaucoup de langues
Utbytesstudenterna var från Lyon och visste nästan var L'îsle D'abeau låg. Trots att de mest pratade engelska med oss (franska blir för jobbigt, de måste prata så långsamt), blev de kvällens höjdpunkt. Jag har pratat franska med fransmän ikväll! Och svenska med en rumänier. Och finlandssvenska med en kille från Finland. Han kunde inte finska. Weird.
Vem kunde tro att det fanns så många nationaliteter i lilla Sundsvall?
Glasspinnen
Den 31 augusti förra året landade jag och mitt flyttlass i Sundsvall för första gången. På kvällen skrev jag i min dåvarande blogg:
Klockan är snart halv elva och jag ska snart ge mig ut på en sen kvällspromenad och ta en titt på universitetet som ligger bara två, tre minuter härifrån. Från mitt fönster på fjärde våningen, har jag utsikt över både staden och en hel del skog, och på andra sidan begränsar en å och ett högt berg stadens omfång i norr. Någon gång när jag känner mig riktigt motiverad, ska jag vandra ända upp till det där utsiktstornet mitt på berget och se ut över staden på riktigt. Någon gång . . .
Sedan har motivationen legat gömd någonstans under en stor hög med skolarbete, vänner och ett oändligt antal fikapauser på stan. Men under hela året har jag spanat upp mot berget. Mot utsiktstornet. "Jag ska upp dit", har jag tänkt. Jag har till och med gjort ett försök. Tyvärr var det natt då. Och snö. Och stängt.
Bättre lycka hade vi i dag, Jenny och jag. Det blåste en del, men utsikten kan ingenting slå.
Tornet på Norra berget kallas även "glasspinnen", lärde jag mig nyligen.
Tefilosof
Två känslor. Är det bara två ynka känslor som är grunden till allt? Runt ett bord på Café Charm i dag la en vän fram tesen att kärlek och rädsla är det enda som finns. Bland samtalsämnen som världskatastrofer och "vem blir nästa president i USA" kom frågan i skymundan. Men jag kan inte låta bli att fundera. Kan vi inte känna ilska och sorg? Glädje och lycka? Egentligen.
"Lycka är bara en illusion", fick jag veta av en annan vän i går. "Världen är en katastrof och det kommer du också att märka snart." Vilken optimist. Nej, jag tror att jag väljer Mr Jokes linje: "Världen är katastrofal om man ser den på det sättet. Det är bara fega människor som ger upp och drar med sig andra ner i skiten." Good point.
Jag fick en myra i mitt te.
Sunshine
Och efter regn kommer verkligen solsken. I går kom solen till Sundsvall, så även till mitt hjärta. Våren är kanske inte här för att stanna. Bor man i Norrland, så får man räkna med ett antal bakslag. Men det gäller att njuta så länge det varar, ellerhur?
Tell me on a Sunday, please
Don't leave in silence with no word at all
Don't get drunk and slam the door
That's no way to end this
I know how I want you to say goodbye
Find a circus ring with a flying trapeze
Tell me on a Sunday please.
Don Black
. . . och innan du går, se mig i ögonen, är du snäll.
Aldrig mer förrådetkatt
Grattis Kungen
I Sundsvall firas valborgsmässoafton på Norra berget. Det skulle finnas en eld där, en jättefin eld, som syns över hela stan. Det skulle vara en eldshow och en kör skulle sjunga vårsånger. Jag längtade hela dagen.
Men ingen orkade gå upp på berget. Fy skam, vilka lata studenter. Hade folk blivit förvånade om jag gått ensam?
Istället pratade jag musik med två violinister och blev grymt nostalgisk. Varför är musik nostalgi för mig nuförtiden? La sedan beslag på festvärdens dator och lekte DJ. Vilket inte uppskattades av alla. Jag tror inte att jag tänkte tillräckligt mycket fest. De ville ha röj, jag ville ha Queen.
Nu gör jag en snabbvisit på Åsbergby för att rädda vad som räddas kan av min allrakäraste dator. Den som behagade krascha häromdagen.