Glasspinnen
Mission completed. Nu kan jag åka tillbaka till Uppsala igen.
Den 31 augusti förra året landade jag och mitt flyttlass i Sundsvall för första gången. På kvällen skrev jag i min dåvarande blogg:
Klockan är snart halv elva och jag ska snart ge mig ut på en sen kvällspromenad och ta en titt på universitetet som ligger bara två, tre minuter härifrån. Från mitt fönster på fjärde våningen, har jag utsikt över både staden och en hel del skog, och på andra sidan begränsar en å och ett högt berg stadens omfång i norr. Någon gång när jag känner mig riktigt motiverad, ska jag vandra ända upp till det där utsiktstornet mitt på berget och se ut över staden på riktigt. Någon gång . . .
Sedan har motivationen legat gömd någonstans under en stor hög med skolarbete, vänner och ett oändligt antal fikapauser på stan. Men under hela året har jag spanat upp mot berget. Mot utsiktstornet. "Jag ska upp dit", har jag tänkt. Jag har till och med gjort ett försök. Tyvärr var det natt då. Och snö. Och stängt.
Bättre lycka hade vi i dag, Jenny och jag. Det blåste en del, men utsikten kan ingenting slå.
Tornet på Norra berget kallas även "glasspinnen", lärde jag mig nyligen.
Den 31 augusti förra året landade jag och mitt flyttlass i Sundsvall för första gången. På kvällen skrev jag i min dåvarande blogg:
Klockan är snart halv elva och jag ska snart ge mig ut på en sen kvällspromenad och ta en titt på universitetet som ligger bara två, tre minuter härifrån. Från mitt fönster på fjärde våningen, har jag utsikt över både staden och en hel del skog, och på andra sidan begränsar en å och ett högt berg stadens omfång i norr. Någon gång när jag känner mig riktigt motiverad, ska jag vandra ända upp till det där utsiktstornet mitt på berget och se ut över staden på riktigt. Någon gång . . .
Sedan har motivationen legat gömd någonstans under en stor hög med skolarbete, vänner och ett oändligt antal fikapauser på stan. Men under hela året har jag spanat upp mot berget. Mot utsiktstornet. "Jag ska upp dit", har jag tänkt. Jag har till och med gjort ett försök. Tyvärr var det natt då. Och snö. Och stängt.
Bättre lycka hade vi i dag, Jenny och jag. Det blåste en del, men utsikten kan ingenting slå.
Tornet på Norra berget kallas även "glasspinnen", lärde jag mig nyligen.
Kommentarer
Trackback