Ingen censur på min tidning
Så typiskt mig. Naturligtvis ska jag kasta mig in i ett "tryckfrihetsmål" redan första veckan på praktiken. Men det är viktigt att folk inte får ändra på sina citat hur som helst, ellerhur Jenny? Skönt i alla fall att tidningen står bakom mig. Och att jag kan hänvisa alla arga samtal till chefredaktören. Stackarn.
Här är lite inspiration till alla duktiga praktikanter. Enjoy.
Energier
1. Jag fick mina artiklar publicerade i en riktig dagstidning
2. Jag fick parkeringsböter.
Det är ganska intressant faktiskt, att uppleva nya saker. Synd bara att det ena kostar lite för mycket pengar för att vara värt det. Men mina artiklar får gärna hoppa in i tidningar fler gånger. Och rent logiskt sett så borde de ju göra det nu två veckor framöver.
I dag gjorde jag en artikel om Master Chan som var på besök i Enköping. Han är från Kina och håller på med Feng Shui. Typ världsberömd. Det betyder att han "ser energin" i allt och alla. Alla hans lärjungar hade en grym respekt för honom och vågade knappt säga ett ord. Men jag var ju tvungen att göra intervjun. Så jag gick fram och frågade:
- How do you manage to see all this energy?
Han tittade på mig. Sedan började han skratta.
Han: - I just see it. I even see your body energy right now.
Jag: - And what does it look like?
Han ler.
Han: - Everyone has four kinds of energy. But there are five. And the one who has the fifth kind - the energy that you don't have - him you will marry.
Han klappar mig på armen och hela gruppen skrattar. Efteråt säger en hänförd deltagare till mig:
- Han är en av de främsta i världen, det vet du va?
Ja. Sa jag något dumt?
First day
- Välkommen. Du vet var redaktionen är.
Så stod jag där. Kontorsstolarna gapade tomma. Klockan var åtta och ingen var där. Så när en medelålders man som såg ut som en chef kom in på redaktionen, slängde jag mig på honom och frågade vart jag skulle. Han blev ganska överrumplad, men förbarmade sig över mig och ganska snart stod vi i köket och diskuterade vi Sundsvalls idrottsliv. Och sedan sa han:
- Oj. Redaktionschefen och chefredaktören är båda sjuka. Vad ska vi göra med dig?
Ja. Vad svarar man?
Men så kom en kvinna som utsåg sig själv till nyhetschef och satte mig i ett rum med en dator och en telefon. Sedan gav hon mig några papper och placerade en systemkamera i händerna på mig. Och jag begav mig till kommunhuset för att lyssna på en föreläsning. Så pratade jag med en meterolog som sa att klimathotet inte var så farligt i Enköping. Well well. Jag skrev det...
Grävskopa
Jenny och jag grävde i går och i dag. Vi hittade mycket. Till exempel ett avtal som inte följs. Och att många är väldigt missnöjda med priserna i studentrestaurangen. Det är alltid lika roligt att hitta fel och konfrontera människor med makt. De blir så små då. Jag har valt ett yrke där man lever på andras olycka. Och där man dessutom måste vara väldigt jobbig för att lyckas. Perfekt.
En av våra lärare har tydligen sagt att vi inte ska "hålla på och tänka på en massa tjejer och killar". Lite mer direkt: vi ska inte bli kära för det går ut över jobbet. Och ja. Jag är beredd att hålla med honom. Tack för tipset.
Och grattis Margareta till jobbet på Aftonbladet! I'm so proud.
Struktur gör livet lättare
Radio. Nu är jag inspirerad så att jag nästan funderar på att byta bana. De har ett stort musikarkiv på SR Västernorrland. Och en studio. Med en flygel! Om jag fick jobb där, undrar om jag skulle få spela på den då. Bara lite, någon gång i bland. Kanske jag fick låna pianot i alla fall? Men musik å sido. Jag är kanske ingen radiomänniska. Fast egentligen, vem kan säga det utan att ha provat ordentligt?
I går köpte jag en telefonbok. Och där finns nu alla telefonnummer som jag samlat på mig under tiden här. Det är en hel del faktiskt. Johanna har blivit strukturerad! Wow.
Virvelsnö
Det här med vädret gör mig lite smått galen. Man blir ju näst intill schizofren. Ena dagen letar vi tussilago längs dikeskanterna och jag tar fram vårjackan. Nästa är det snöstorm. Det luktar lite klimathot faktiskt. 2007 års snackis. Om det bara kunde bli lite mer än så.
Men våren är kort...
Men Sundsvall blir ljusare. Till och med om nätterna.
Finalen
Plaskeby
Och så blev jag programledare för sändningen på måndag. Det lät som en kul grej först. Men efter att vi ägnat en hel eftermiddag till att lyssna till diverse misstag och katastrofer som kan inträffa under en direktsändning, är jag inte lika övertygad. Och så måste jag tydligen se "proper" ut. Skjorta och uppsatt hår. Rouge och läppglans.
Snöröjning, whatever. Men slaskröjning däremot borde de satsa lite mer på. Sundsvall har varit mer av en sjö än stad de senaste dagarna och mina skor och strumpor börjar ta slut nu. Och jag har inga stövlar. Fötterna har liksom en tendens att förvandlas till isklumpar efter en stund.
Förresten...
Kreativitetskollage
Min praktikplats är skrämmande lik ett fängelse utifrån.
Åsbergby är det vackraste stället på jorden.
Och jag fick inspiration...
...härifrån till exempel.
Jag sa åt Misty att hon inte gör sig på bild. Då fnös hon och blev plötsligt värsta fotomodellen.
Inspirationskälla
Åsbergby igen. Det är helt sjukt hur det här stället ger mig inspiration. Jag har fotograferat, komponerat, filosoferat... I natt var månen dessutom röd. Någon sa att världen skulle gå under, men det hände ingenting.
Redaktionen på Enköpings-Posten var urbefolkad när jag kom dit. Så när som på två stackars reportrar som slet som djur. Snart sitter väl jag där också, men det gör mig ingenting. Jag är ju ung och hungrig. Den största klyschan av alla. Men sure, jag är faktiskt beredd att jobba häcken av mig. Bara jag får jobb.
Vad är det här? "Det bara hände". Hmm.