En planka
Jag lägger mig, tar tillbaka allt. Reträtt.
Idag vann Idol-Agnes och en operasångerska som sjunger Nessun Dorma trots att alla mello-låtar ska (?) vara nyskrivna.
Hela deltävlingen var en enda stor cover. Alla låtar var typ plankade. Melodifestivalen ÄR skit.
Roses are pink
Te med nostalgismak
Häromdagen fick jag en present från P och Flisa med posten. Roste. Det är torkade rosor och smakar. . . ja, rosor. Himmelskt alltså. Jag hade det hemma när jag bodde i Norrköping och nu tänker jag på Norpan varenda gång jag dricker det. Tack fina P och Flisa!
Vickan vs pappa
Inte ett ont anande kollade jag på prinsessförlovningen idag på jobbet. Plötsligt fick jag ett infall. Varifrån det kom är oklart. Men jag zappade oväntat över till Tv4 Uppland där nyhetsuppläsaren precis avslutade sin mening:
- . . . en protestlista hemma hos knivstabonden Olle Linder.
Åh, herregud, hann jag tänka. Vad har pappa hittat på den här gången?
Tack och lov var det inte fråga om någon protestlista mot Daniel Westling (som var min första tanke - av någon märklig anledning, för pappa är allt annat än rojalist). Det handlade om betesmarker förstås. Det brukar ju göra det. Eller så går han promenader med kossan Doris i Abrakadabra eller hamnar i kinesiska National Geographic. Eller bara SvD. Ja, han är sådan, min fina pappa. L i n s l u s. Big time.
Och idag fick han gott sällskap av prinsessan i nyhetsrapporteringen. Det är det inte många pappor som får. Möjligtvis kungen. Kommentar:
- Stackars Victoria. Att hon skulle behöva komma i skymundan en dag som denna.
Här är nyhetssändningen.
Huvudet på spiken
En journalist är en människa som inte begriper någonting, men som skriver begripligt om vad som helst.
Frejlif Olsen
Jaha, enligt den där Frejlif är jag tydligen en tyyypisk journalist. Kul. Jag kanske skulle återvända till tidningsvärlden ändå. Qui vivra verra.
Anti mello
Har det blivit på modet att hata Melodifestivalen?
Det är en folkfest, det är oftast så fånig musik att vi brister ut i asgarv, det är intressanta klädval och komik. Jag ser inget fel i det.
Tragiskt upplägg, tycker Ann med flera.
Det ser i alla fall fräscht ut
Jag har (än så länge) turen eller oturen att inte gå upp i vikt trots att jag äter like shit. Alltså blir jag inte motiverad att skärpa mig. MEN. . .
. . .idag började mitt nya, ytterst hälsosamma liv. Jag köpte vitaminer, hudsalva och massor med grönsaker. Slängde ihop en middag med stekt zuccini, purjolök, färsk broccoli och tofu. Hällde över soja. Sedan skar jag sallad och fixade en dressing av olivolja med citronsmak och svartpeppar. Det gick fort och jag var stolt.
Ända tills jag smakade på det. Slängde hälften och drack te med honung istället. Great!
Nya tag i morgon.
Rappakalja
Jag: - Jag har inte slutat plugga, har bara tagit uppehåll. Måste jag betala tillbaka till er nu på en gång ändå?
Kille på CSN: - Det är inte möjligt att dra tillbaka betalningsberäkningarna för årsbeloppet för kalkylerna tillåter inte bla bla bla.
Jag: - Jag måste alltså betala?
Kille på CSN: - Ja. Men det finns möjlighet att ansöka om nedsättning av beloppet genom att du beräknar din inkomst bla bla bla.
Jag: - Jag kan alltså få betala lite mindre?
Kille på CSN: - Ja.
Jag: - Om jag räknar ut vad jag kommer att tjäna?
Kille på CSN: - Ja.
Jag: - Okej, då förstår jag. Tack.
Hela världen vore så mycket enklare om myndigheter lärde sig att prata.
Problem
Nej, det här med att äta och sova alltså. Det är så sjukt svårt!
Alltid en ursäkt
Tillbaka. Stronger than ever, typ. Ungefär som mina Fisherman's friend. Men de börjar tryta. Igen.
Jag får inte ordning på det här med jobb alltså. Can't live with it, can't live without it. Vilket arbete jag än tar blir jag less och nu befinner sig tålamodet åter vid avgrundens rand. Kanske ska jag säga upp mig, flytta ut i skogen och leva på kottar och granris! Sedan kommer jag att tänka på hur mycket jag tycker om spagetti med spenatsås och ger mig själv en rak (nåja) höger på käften. Och därefter en smäll i magen för att jag är så girig och beräknande.
Idag såg jag House. Doktorn alltså, på tv. Jag identifierar mig med honom och ingen kan någonsin ana hur. Inte ens jag själv.
Hair
- Guuuud, vilken fin hååårfärg du har!
Jag sneglade på tjejen. Vem? Jag? Vi spatserade mitt på gågatan i Uppsala, jag och min syster, och mitt hår fick plötsligt mer uppmärksamhet än det någonsin fått förut. Av en främling.
- Var har du köpt den? Fortsatte hon entusiastiskt.
Jag blev förvånad och smickrad och började le och försöka komma ihåg vad min toning heter. Ända tills jag såg märket på tjejens jacka. Hon kom från ett telefonbolag. Som jag redan ringer med.
Efteråt frågade jag Moa:
- Alltså. . . har jag en fin färg på mitt hår?
- Ja, jo, nja. Nej, hon ville nog bara sälja telefonabonnemang.
Så var det nog ja.
Dumma samhälle
- Statoil hade inga frimärken att sälja klockan elva en onsdagkväll förra veckan. In fact, de hade inga frimärken överhuvudtaget, för de var inte auktoriserade frimärkssäljare. Det kostar tydligen dyra pengar.
- CSN vill ha pengar. Efter ett halvår av studieuppehåll. Jag har inte slutat plugga än!
- Posten gav mig ingen lapp. Inget kolli-id. Inget paket. Måste ha numret - som de inte har skickat ut. Krååångel.
- Man kan inte tvätta efter klockan åtta på kvällen i min tvättstuga. Då stängs maskinerna av. Öh. Why?
- Fisherman's friend finns, som bekant, att köpa i alla vanliga butiker. Farligt. Avvänjningsklinik nästa, kanske?
Goodbye vetenskap
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Claude Bernard
Jaha, käre Claude. Synd. Hade du inte sagt det, hade det kunnat vara riktigt sant.
Ont i magen
Hjälper popcorn måntro?
Jag testar.
Vackra
Det blev en bra kväll igår. Jag minns inte vad vi skrattade åt, jag och Linnéa, men kul hade vi. Och lite allvar också. Hon är fin hon.
Och det skulle bli en second-hand-dag idag. Jag hamnade på Weekday som har ett visst sortiment. Dyrt visserligen, men second hand är ju second hand, intalade jag mig. Min plånbok verkade mer osäker på den saken. Trots detta hittade jag ett par gröna chinos med skärp och hög midja. Jag kände mig som en fransk hemmafru. Och älskade det! Senare sa brorsan och hans flickvän (som båda ska ha viss modekoll) att Weekday köper snygga second hand-plagg direkt från Paris och säljer dyrt. Stämmer det? Grym idé i så fall.
OBS! Låt inte mobilbilderna i spegeln lura hjärnan. Jag är ingen modebloggare, tro ingenting sådant. Det skulle såra mig djupt.
Kärlekscoach till syster
Jag måste bli normal, tycker Moa. Hon ser ut lämpliga killar åt mig. Lagom trevliga, lagom snygga, lagom rika. Hon tycker att jag kunde lära mig något av dem. Och kanske gifta mig på kuppen.
För ett tag sedan hade hon hittat en som hon tyckte var perfekt. Jag var mer skeptisk. Hon hittade på alla möjliga sätt att utpressa mig till att tillbringa tid med honom. En gång ville jag låna Moas sjal. Den är verkligen fantastiskt fin och får mig att framstå som tusen gånger vackrare än annars. Så jag var angelägen. Men hon sa blankt nej för hon skulle själv använda den. Jag blev alltmer desperat och föreslog allt djärvare byteshandlingar. Vi blev surare och surare. Tillslut sa jag:
- Vad kan jag göra för att få låna den? Vad som helst!
Moas ansikte sprack upp i ett stort leende.
- Det vet du, sa hon.
Och jag fick låna sjalen.
Men jag gifte mig inte med honom.
Grönsakstankar
Det har varit stressigare än stressigast. Jobb i genomsnitt 12 timmar om dagen. Och så måste jag ju äta jämt och ständigt och det tar en himla tid att laga. För att inte tala om att sova. Fast egentligen älskar jag mat. Sova är det skönaste som finns. Ibland har jag fantiserat om att bo i en säng med inbyggt kök runtomkring, haha. Slippa gå upp till världens alla galenskaper och orimliga krav. Den drömmen sprack någon gång när jag var sjuk och sängliggande och insåg hur tråååkigt det var. Sova och äta gurka. Jag äter alltid gurka när jag är sjuk. Det är det enda jag är sugen på. Ändå köper jag det sällan trots att det kanske skulle kunna spara mig tid. Slippa laga mat. . . liksom.
Det här var ett exempel på hur ett inlägg kan spåra ur fullständigt. Det enda jag ville var att förklara varför jag inte bloggat på ett par dagar. Sensmoralen: Köp gurka och du hinner med bloggandet. Eller. Glöm det.
En kaffedrickares spöke
Det är bra här. Jag har en stor säng, det finns en bubbelpool i badrummet och på min dörr står det "I love Eritrea". Jag vet inte om jag älskar Eritrea eftersom jag aldrig varit där, men det är en fin skylt.
Fast det finns ett problem. Big one. Teet smakar inte okej. Jag har provat med de tepåsar som fanns i skafferiet och med mitt eget chaite. Ingenting funkar. Jag har provat olika muggar också - det finns stora och små. Men den här lägenheten är helt enkelt inte gjord att dricka te i. Skumt.
Jag finner dig i mina drömmar
Så heter det stycke som min nyfunna vän italienska jazzbasisten från Tyskland tydligen har komponerat och tillägnat mig. Fast på engelska. Himla cheesy. Men en proffsmusiker har tillbringat en hel natt med att tonsätta - mig! Jag är stolt och hänförd. Måste ha lämnat ett okej intryck där.
Det är faktiskt ganska galet. Jag har en sång.
Jag hoppas den är bra.
Det här går inte
Foto: Ann
Jahaja, såhär blir det för mig också vissa stunder, när tiden är inne. Ibland 80-tal, ibland punk, men alltid ett tema. Och det är alltid skönt att slippa vara sig själv, fast det är precis det som jag skulle behöva öva mig på. Igår var det kul, fast jag flörtar tydligen utan att veta om det, sägs det! This has to stop.