Alltid en ursäkt
Tillbaka. Stronger than ever, typ. Ungefär som mina Fisherman's friend. Men de börjar tryta. Igen.
Jag får inte ordning på det här med jobb alltså. Can't live with it, can't live without it. Vilket arbete jag än tar blir jag less och nu befinner sig tålamodet åter vid avgrundens rand. Kanske ska jag säga upp mig, flytta ut i skogen och leva på kottar och granris! Sedan kommer jag att tänka på hur mycket jag tycker om spagetti med spenatsås och ger mig själv en rak (nåja) höger på käften. Och därefter en smäll i magen för att jag är så girig och beräknande.
Idag såg jag House. Doktorn alltså, på tv. Jag identifierar mig med honom och ingen kan någonsin ana hur. Inte ens jag själv.
Kommentarer
Postat av: L
Kämpa på med jobbet. Snart blir det bättre igen. Och snart ses vi igen. Jippi! Ringer dig innan dess darling. kram ♥
Trackback