Mysterium
Är det inte konstigt hur vi går omkring hela dagarna och tror att vi kan så mycket? Och sedan, när vi inser att det finns så mycket kunskap i världen att vi aldrig kommer att få in det, så ger vi upp.
Fotokrångel
Sedan hände det oundvikliga. Kameran, som hade fungerat så bra i skolan, vägrade att samarbeta med mig. Mina foton bara försvann. Kameror brukar göra så med mig, så jag borde ha anat det redan från början. Jag fick panik och ringde till en massa fotografer som vägrade svara. Till slut fick jag tag på Skåne-Anna som pratade lugnande och lät mig komma till biblioteket, där hon satt tillsammans med tre andra bildjournalister. De agerade kameraakut och fick ordning på apparaten åt mig. Tack och lov för bildjournalister!
I bland går saker fel
Jag gick i trappan för en gångs skull och när jag kom till tredje våningen så fick jag helt plötsligt för mig att det var fjärde, alltså min våning. Eftersom varannan våning är blå och varannan grön, borde jag ha reagerat. Men jag fick väl en tillfällig släng av färgblindhet kanske. Hur som helst - jag kom fram till "min" lägenhet, tryckte in dörren och satte nyckeln i låset (!). Det gick inte att vrida om. Kalldusch. Och jag anade att någonting var väldigt, väldigt fel. Jag noterade att dörren var blå - och inte grön som den borde vara - och lät ögonen vandra lite till vänster. Fel namn. Fel dörr. Fel våning. Fel, fel, fel.
Så jag sprang. Jag sprang allt vad jag kunde och lämnade den stackars tjejen som bodde i lägenheten under mig i skräck. Tänk om hon trodde att jag var en inbrottstjuv. Eller en mördare.
Om det ändå vore så väl. Det enda jag är, är klantig. Och feg.
Förintelsens minnesdag
Juridik är en konst
Konståkning. Vackrare sport existerar knappast. Jag menar, klassisk musik och dans på is, kan det bli bättre? Trots att den svenska manliga kommentatorn låter som om han vore i målbrottet och den kvinnligas dialekt är minst sagt strange, är det bara Sveriges television som gäller just nu. Jag önskar, önskar, önskar att jag vore konståkerska. Trots att några i min journalistgrupp anser att det är en löjlig sport.
På morgonmötet kom vi fram till att vår tidning ska bli bra och att det finns sporter som är mycket mer meningslösa än konståkning. Till exempel gång och trav. Men det ska vi inte säga till vår kära lärare och praktikfixare som är travexpert. Då får vi ingen praktik nästa år.
Egentligen borde jag kunna jobba som jurist efter den här utbildningen. För, fy sjutton vad vi kan mycket om tingsrätter, poliser och kommuner. I dag har jag läst en dom och ett åtal. Och skrivit två artiklar utifrån det. Men det där med juridik är inte helt lätt faktiskt.
Veckans bästa
Den här veckan har jag hittills lärt mig:
1. Att visa att jag faktiskt är en bra journalist
2. Att sharonfrukten är världens godaste frukt.
3. Att jag fortfarande kan sjunga (Gungner's still going strong)
4. Att ingresser är trixigt - men rätt kul ändå.
5. Att Mittuniversitetet inte innehar min nya favorittidning: Enköpings-posten.
6. Att jag finns med på bild i skolans nya kurskatalog! Så ser ni den - ta den! Jag sitter på en spinningcykel för första, och sista gången i mitt liv.
7. Att Body Combat är rätt tufft. Och roligt.
8. Att poliser oftast är trevliga, att fejkade presskonferenser ändå kan vara ganska givande - och att länskommunikationscentralen är ett intressant ställe med stora tv-apparater och en sluss.
Fotografera
Och på tisdag ska jag få hålla i en digitalkamera för första gången på flera år. Jag ska till och med göra ett fotoreportage. Det är det här jag har längtat efter hela tiden! Trots att jag i bland undrar hur det ska gå. När jag lånade Maddes kamera i höstas, för att ta en bild på henne själv, lyckades jag ju inte ens sätta på den. Snarare nästan ha sönder den. Så jag får nog skaffa mig en drulleförsäkring, annars kan det gå riktigt illa för mitt sparkonto...
Vinterlandskap
Jag vill promenera långt, långt bort, men ids liksom inte.
Lyssna
Den, te och ett Aftonblad i min lägenhet i eftermiddag. Underbart!
Dagen
Fast jag skiter faktiskt i tentan. För nu är det klart: jag har äntligen fått praktik! På Enköpings-Posten. Trodde aldrig att ett sådant besked skulle kunna göra mig så glad. Det här är nog nästan första gången i hela mitt liv som jag gråter av ren glädje. Om stenar nu verkligen kan falla från bröst, rämnade ett helt berg inom mig för en kvart sedan. Tack gode Gud.
"Det är alltid för mycket månad kvar i slutet på pengarna när man är student"
Pappa
Avslöjad!
Förrådet har en egen liten tomte. Han är liten och grå, bor i soprummet och lever av gamla eldoradokonserver som inte ens studenterna ville ha. Ingen har sett honom på riktigt, men han existerar och han verkar. I tysthet.
Vår lilla tomte hänger ofta på Grönborgsgatan. Han älskar att trycka upp hissar till högsta våningen precis när någon fjärdevåningshyresgäst kommer in genom ytterdörren och ska åka upp. Andra favoritsysselsättningar är att dubbelboka tiderna i tvättstugan, flytta på cyklar och skrämma livet ur oss stackars studenter när vi ska ner i den mörka, läskiga källaren. Och varje natt, prick klockan tolv, smyger han sig fram till huvudingången och byter ut låset på porten. Med resultatet att vi varannan dag kommer in och varannan dag inte ens får in nyckeln i låset. Och sedan sitter han där, flinandes och kikandes ut genom sopnedkastet medan vi spottar och fräser och ringer hyresvärden. Han har humor, vår lilla tomte.
Men nu vet jag ju i alla fall vem som gjorde snöängeln utanför mitt fönster förra terminen. Undrar vad som gjorde honom så glad. Kanske hade någon på Grönborgsgatan ställt ut lite gröt åt honom, som omväxling till konserverna?
Drives me crazy
Munnen den ska plugga och va' glad, munnen den ska plugga trallala.
Munnen har du fått för du ska plugga!
Plugga, plugga bort din sura min.
(Ett desperat och ogenomtänkt försök att övertyga mig själv om att rättsförfarande, grundlagar och generalklausuler är riktigt roligt)
Journalister spelar Jeopardy
Lilla Anna: - Grupp som sjöng Dancing queen.
Madde: - Vad är orm?!
Så - vem slår vem egentligen? Saker är inte som de förväntas vara ibland.
En god vän till mig hävdar att jag ofta säger och agerar tvärtom mot vad jag egentligen vill. Som ett slags spel. Eller tvärtomleken. Vi pratade i telefon och jag bad honom lägga på eftersom jag skulle sova. Så vi avslutade samtalet. Fem minuter senare ringde han upp igen och sa:
- Jag tänkte först inte ringa tillbaka. Men så kom jag på en sak: I Johannas skola för mänskliga kommunikationer - vad är det då man säger till folk som man vill ska stanna?
Breaking news
Censur enligt PuL (Att min blogg nog var en aning olaglig i natt insåg jag i dag på föreläsningen om personuppgiftslagen...)
Kära Sundsvall
Äntligen! Jag har varit på boxing. För första gången i hela mitt liv. Och herrejösses vad jag kände mig cool i de där boxningshandskarna! Min boxningspartner Anna slog visserligen så hårt att jag flög som en vante in i spegeln några gånger, men jag hämtade mig snabbt. Och tränaren såg ut som Paolo Roberto, fast utan hår. Han var stenhård.
I dag handlade jag mat. I högklackat. Kan verkligen rekommenderas. Jag kände mig grymt glamourös och jag nådde upp till de höga hyllorna i butiken! Men nästa gång blir det nog de vanliga skorna trots allt. Kombinationen tunga matkassar, is och högklackade skor kan ju bli lite farlig. Och is finns det gott om här i Sundsvall. Kära Sundsvall.
Värsta schlagern
Yes, snart är det Melodifestivalen igen! Eller, förlåt. Jag menar, åh, snart måste vi dras med alla schlagertokiga galningar igen. Suck. För jag skulle ju naturligtvis aldrig få för mig att lyssna på schlager...
Schlagerfebern tar över efter vinterkräksjukan i Sverige, samma tid, varje år. Och varje år slås det publik- och röstningsrekord. Kvällstidningarna frossar i skandaler och säljer som smör. Lena Philipsson visar brösten. Men när Svensson blir tillfrågad säger han nästan alltid: "Schlager? Jag? Nej, nej, nej". Hur går det här ihop? Tur i alla fall att Melodifestivalen finns. Vad skulle Bert annars försörja sig på?
Och vad skulle vi stackars svenskar annars prata om?
Om du nu mot förmodan skulle få ett akut sug efter just schlager, kan du gå in på aftonbladet.se och lyssna på den här låten. För den räknas faktiskt inte, det är ju ironi.
Kyla
Sundsvall är kallt. Och isen är tillbaka. Att gå från min lägenhet in till stan är typ livsfarligt. Ramlar jag inte så fryser jag väl i hjäl. Men... det är rätt skönt med lite kyla i alla fall. För det ska ju tydligen inte bli så mycket av den varan i år, har jag hört.
After Eight och ilska
- Jag håller med honom!
Mamma är bra på många sätt och vis, men vissa saker har hon inte fattat.
I morgon är det dags. Sundsvall igen. Och blandade känslor. Det värsta är att mitt rum inte kommer att finnas kvar nästa gång jag kommer hem. Eller i alla fall inte i sin nuvarande form. Och inte får jag ha kvar min cykel heller. Åh. Andas och acceptera.
Tankar om Laila
Nu är jag trött på Laila Freivalds. Jag skrev en dum inlämningsuppgift i går om hennes klantande i samband med Muhammedteckningsaffären och det första jag får se när jag går in på aftonbladet.se i dag är den här artikeln. Suck.
Annars är Massmedier och rätt en intressant kurs. Så det är egentligen ganska konstigt att kurslitteraturen är så... sövande.
I går var kanske sista gången jag träffade tjejerna innan jag åker tillbaka. Så lite tårfyllt var väl avskedet. Och det var mycket att tänka på. Jag tänker mycket.
"Man kan inte ens lita på dem man litar på"
Ann