Johlie

Ikväll uppenbarade sig en förkrossande sanning: det finns en gräns även för mig - och jag är julälskare. Jag kan numera allt om fransk noël, engelsk överkokt potatis, amerikansk thanksgiving och västindisk (!) brist på egna jultraditioner. Den senaste veckan har jag galt jullåtar hela dagarna och nött in texter som jag inte fattar ett skit av ("Betwixt an ox and a silly poor ass" - ursäkta?). Stått vid spisen och kokat glögg bara för att få andas in de ljuva ångorna och faktiskt druckit av det för att det är rött. Ätit trasiga pepparkakshjärtan. Blivit tagen för snögubbe efter språngmarsch i snöfall. All is said and done.

Jag avskyr dessutom traditioner. De är liksom till för att vara förutsägbara. Och vad är tråkigare än förutsägbarhet? Men i år kan inte bli det år som Johanna bojkottar julen, för skadan är redan skedd. Gamla mönster, jag är så fast.