Mitt möte med moll
Grodan moll kom skuttande i morse på sina spänstiga simfötter och satte sig att balansera på min sänggavel.
- Vad tror du att du håller på med? Kraxade han och la huvudet på sned. Men inte gulligt, som i Kulla Gulla-böckerna. Nej, han framhävde alla sina femton hakor och stirrade på mig med snurrande ögon. Dessutom flinade han och blottade en tandlös, svart grodmun. När jag ignorerade honom och ville somna om, fortsatte han:
- Journalistiken, Johanna! Du kan inte bara lämna den på stranden och tro att den står kvar och väntar på dig.
Jag suckade djupt.
- Den får gärna gå därifrån. Jag seglar ändå inte tillbaka dit.
- Ska du överge journalistyrket, är du inte riktigt klok?
Grodan moll spände ögonen i mig. Men jag spände mina hårdare:
- Såå kul är det inte att vara klok. Dessutom hamnar jag nog på en annan strand en dag. Och vem vet, jag kanske möter upp journalistiken där.
Jag tyckte att jag fått in en riktigt bra fullträff och kände inte för att förklara mig mer inför tjockpaddan. Han hade kommit oinbjuden och jag var trött. Men han gav inga tecken på att vilja hoppa därifrån, utan satt som fastklistrad på träplankan.
- Sedan har vi ditt umgänge, fortsatte han. Det duger inte. Du måste börja intressera dig mer för människor med stil, annars förlorar du din.
Jag satte ett andetag i halsen och någonting inom mig började brinna.
- STIL?! Vad vet du om stil, din. . . din fula padda!
För ett ögonblick trodde jag nästan att jag sårat honom, för han vacklade till. Men återfick snabbt balansen och svarade:
- Jag är en mycket stilfull varelse, just därför att jag är groda - det är något många inte vet om grodor. Du däremot. Du har blivit en. . . en. . .
Han tvekade, som om ordet han ville säga var en bomb som måste släppas. Så kröp det fram:
- En dagdrömmare! En dagdrömmare vars högsta mål är konst och att lära sig att flyga. Nonsens! Varken människor eller grodor kan flyga! Inga sagor är på riktigt. Du borde träffa fler akademiker och professorer.
Jag log. Inga sagor är på riktigt.
- Så talande grodor kan inte förvandlas till prinsar heller, menar du?
Grodan molls ögon slutade snurra för ett ögonblick.
Du äger! Du är bäst! Du är jävligt bra helt enkelt! När ska vi ses? Jag kan definitivt från tisdag. Puss och kram!
L
Alla går vi genom personlig.assistent-träsket och träffar grodor som har massa åsikter om livet. Jag tror det är bra att lyssna på grodor, annars kommer man troligtvis se ut som en, säckig och hängig och hoppa omkring. Kanske är grodor spänstiga och har massa bra egenskaper, men kanske passar inte grodans kropp alla människor..bara kanske...
L: Tack, tack och tack... Vi ses så snart som möjligt helt enkelt, tycker jag! Hörs på mobilerna.
P: Haha, är det en assistent-grej att träffa grodor? Men visst, de har absolut poänger. Inget ont om grodor i sig. Grodan moll var lite gnällig bara.
Jag har en groda som bor i mig också. Men den är motsats era. Den vill att jag ska kasta mig ut och prova något nytt, hoppa tillsammans med den. Men jag vågar inte, jag litar inte på grodor. Så den sitter gömd och inlåst bakom ljudtäta väggar långt inne i mig...
Vilken härlig groda du har! Men du behöver inte våga lita på den för att kasta dig ut, lita på dig själv istället.