Lycka
Paketet med mitt nya piano var större än jag själv. När jag fick se det i affären tog jag ett djupt andetag, men jag hade bestämt mig. Jag klarar det. Så jag släpade det till bussen, nästan alldeles själv. Gick två meter, stannade. Gick två meter till. Pustade en lång stund. Gick ytterligare en meter och trodde att jag skulle dö. På bussen ringde jag Ann som ryckte ut.
Att det till slut kom upp i min lägenhet (och dessutom blev ihopmonterat) är ett under. Inte var det styrka i alla fall - snarare ren vilja. Nu gör varenda muskel ont.
Men åh, my baby!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grattis!!!
Postat av: L
Fint!
Postat av: Anonym
Kan du inte skriva ihop lite melodier till La cliché så knåpar jag på texterna här borta... :)
puss och kram
Postat av: Anonym
Jovisst, får jag några idéer så!
Trackback