Ett lite eldigare drag
En av de där komplimangerna jag aldrig glömmer fick jag i Barcelona i höstas. Nu ska jag berätta om den.
I en bokhandel hittade jag en bok som jag anade skulle förändra mitt liv. Jag anar ofta sådant. Det här var en ovanligt stark aning och jag köpte boken på stående fot . Sedan letade jag snabbt upp ett Starbuck's café för att få sitta i lugn och sluka mitt fynd. Det bubblade av lycka inom mig när jag skulle beställa. Jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Från mitt håll uppträdde jag precis som vanligt. One tea and one sandwich, typ. Men expediten tittade på mig med stora, bruna ögon och log lite medan han fixade mitt te. När jag betalat och skulle gå och sätta mig, sa han:
- You are very expressive!
Expressive. Jag har väl aldrig känt mig uttrycksfull mot en främling i hela mitt liv. Och så plötsligt är jag det - i Spanien av alla ställen! Är de inte kända för sin expressivitet, eller har jag hamnat bakom en vagn? Han borde vara van vid bestämda damer. Dessutom var det enda jag gjorde att beställa fika!
Jag bubblade ännu mer efteråt och tänkte att om jag bara kunde känna såhär alltid. . . hur expressive skulle jag inte framstå som i Sverige då?
Tyvärr är underbart ofta ganska kort. Men boken var bra.
Kommentarer
Trackback