Vilket basande
På lördag åker jag till Göteborg.
Och allt började i höstas i Basel, en mysig mellanstor stad i norra Schweiz. Där fanns musikmuséet fullproppat med instrument, där spelade en stråktrio klassiska stycken i ett målat valv och där hittade jag också en fantastisk musikaffär på fyra våningar med skivor, not-bibliotek, instrument och tillbehör. Jag ville stanna för evigt.
Sista kvällen i staden beslöt jag mig för att besöka jazzklubben The Birds Eye. Jag kom dit ensam - franska Catherine, min bekantskap i staden, hade inte tid. Det var en blåaktig, dunkel, liten klubb. Jag satte mig avsides vid ett bord och hade ingen aning om vad jag skulle få höra. Men det blev intressant. En violinist spelade tillsammans med en trio på två gitarrer och bas. Jag hade sällan hört jazz live förr och var tvungen att skriva lite i min anteckningsbok. I pausen kom basisten D fram till mitt bord och frågade om jag var recensent. Journalist? "No no. . . or yes I am, but not here." Och samtalet var igång.
På lördag ska D spela på Nefertiti i Göteborg med sin Andrea Marcelli trio. Jag och kusinen Therese står på gästlistan!
Kommentarer
Postat av: L
Wow vad coolt! Du måste berätta sen! Kramar
Postat av: Therese
Det kommer att bli kanon! Tror förresten att Nefertiti ligger precis vid pedagogen, så jag hittar nog. Tror jag =P
Postat av: Mimmi
Nämen! Vilken grej!
Trackback