Grisliv och död
Här på gården är alla halta. Tjuren är halt, katten är halt, mamma är halt. Och nu ska jag berätta historien om den lilla halta grisen.
Min syster och jag körde traktor med kärra ut på åkern för att hämta hem grisarna som går ute på sommaren. För sig själv i ett hörn gick en av dem, mycket mindre än de andra. Han bökade i jorden och letade efter mat, men fick inte riktigt tag på något och han var så mager att han mer liknade en hund än en gris. Jag gick fram till honom och han blev rädd och sprang mot kärran. Det gick inte fort, för han kunde inte riktigt stödja på någon av benen. När jag ringde till pappa, meddelade han att grisen skulle avlivas samma kväll. Det skar i mitt hjärta när vi satte oss i traktorn, jag och min syster, och vi sjöng sorgesånger i moll hela vägen tillbaka. Jag ville hålla om honom och tala om att allting skulle bli bra och att han snart inte behövde ha ont längre. Jag ville ännu hellre ta in honom i mitt rum och bädda ner honom i min säng och ge honom mat så att han kunde överleva. Men för grisar gäller inte samma regler som för människor. När grisar blir halta måste de dö.
Kommentarer
Trackback