En missförstådd blomma
Min godhjärtade vän tog med mig till kyrkan. Det var en sådan där gudtjänst som jag brukade gå till för flera år sedan. Ett femtiotal ungdomar med händerna i vädret och tårar i ögonen. En kille på gitarr, en på trummor och lovsånger som alla sträckte sig över en kvart. Prästen pratade länge om under och mirakel - jag gillar sådant. Och jag gillade själva grejen, för det är ett fint sätt att visa sin kärlek på, ett av många.
Kanske inte mitt sätt, jag vet inte än. Fast jag är absolut inte främmande för det.
Men så sa den entusiastiske prästen något som fick mig att vilja ställa mig upp och skrika. Något jag hört så många gånger förr och faktiskt köpt rakt av. "Jesus är den enda sanningen". Och så snackade han om att vi måste berätta det för alla andra så att de omvänds. Vidare menade han att en tredjedel av Sveriges befolkning praktiserar "konstiga saker som har med medium och stenar under kudden att göra". Tydligt var att han inte gillade det.
Hur var det med den vackra, röda rosen? Den vars utseende vi krigar om, för att vi råkar se den från olika sidor?
Kommentarer
Trackback