Coctails
Det är okej att vara vanlig. Vanliga människor blir ofta omtyckta av någon. Det är till och med bra att vilja ha ett jobb, åka buss eller bil varje dag och så småningom fixa en fru eller man och ett par kids. Vid femton års ålder är det typ allas största mardröm, men det märkligare är att någonstans mellan tonåren och 25-årsåldern så verkar de flesta ha ändrat åsikt.
Det är okej att vara annorlunda också. Bara man är positivt annorlunda. Man får revoltera och kanske leka punkare lite grand när man är sjutton. Men sedan är det dags att rycka upp sig. Inte bli uteliggare eller gatumusiker för det är misslyckat. Och viktigtast av allt, man måste tycka om att umgås med folk. Så fort man inte har någon på tråden eller sitter på ett café och sörplar kaffe är man körd.
Umgås ja. Hela världen älskar att umgås. Samhället går ut på att umgås. Jag jobbar med att umgås. Livet verkar vara ett enda stort coctailparty där jag ofta väljer att gå ut i trädgården när alla andra minglar om vädret och dricker drinkar med oliver och bär. Hmmpf. Som om det vore meningen med livet.
Va? Är det?
jag tänker mig att kärlek är meningen med livet. och den får vi ju och ger vi i relationerna med andra. sedan behöver man ju inte älska alla, eller umgås med alla... men att drömma om kärleken är det väl inget fel i? så döm inte ut alla som enligt dig bara är "vanliga", det är större än vad det kanske verkar att kunna bilda en "vanlig" familj med någon man älskar och skaffa ett "vanligt" jobb...
Jag dömer inte, jag ifrågasätter. Jag vet inte heller vad som är meningen och jag tänker också att det kanske är kärlek, men jag vet inte.
okej jag förstår. men ibland kan din ton framstå som lite nedlåtande. som att alla andra nöjer sig, medan du söker efter något högre och bättre.
Vet du, jag tror att jag måste fortsätta ha en nedlåtande ton i så fall. För jag vill söka efter något högre och bättre, jag gör det hela tiden. Men jag vet att andra också gör det och många verkar finna det i kärlek. Men man måste ifrågasätta.
Det är bra att du diskuterar med mig, jag gillar det! Man får nya perspektiv.
det får vi göra i sommar, över en kopp te. eller två.
Har du också umgås-svårigheter? Jag har det. Grava sådanda ibland. Har tänkt ganksa mycket på det på sista tiden. När ska vi ses och prata non stop i flera timmar johanna? Jag saknar det!!!
kram
L
Snart. Jag vill sörpla te med både Linnéa och Lisa och snacka om meningen med livet! Och nej, jag ser det inte som umgås-"svårigheter", jag ser det som en egenskap.