Var inte rädda
Det var många som gifte sig den 2 augusti 1958. Min brevlåda svämmade liksom nästan över på jobbet idag. Alla ler så lyckligt på sina gamla bröllopsfoton. Grattis alla guldisar! Det är fint, men jag vill inte bli så.
I morse blev det action på en gång. Jag hade bara glömt mobilen på jobbet en kväll, men när mamma ringde var hon i stånd att kontakta polisen, eller åka till Norrköping och leta efter mig. Hon hade redan tagit reda på numret till P och ringt henne på jobbet och varit superorolig. Efteråt var jag ledsen för att de i min familj varit så rädda, fast samtidigt fånigt glad och lycklig över att vara saknad. Och återfunnen.
Kommentarer
Trackback