Johlie

Jag tycker om när situationer och människor överträffar mina förväntningar. För Maria fick helgen en oväntad vändning. Med ögonbindel och överraskningsfrukost rövade vi bort henne till Stockholm. Och trots att jag visste om resan i förväg, blev jag också överraskad några gånger.

Resan (ett urval):
Frukost
Skratt
Långa tågresor
Rysk musik
Vegetarisk mat
Cafébesök 
Te på fel rum
Sol
Villor på Djurgården
En hel flod av komplimanger jag aldrig trodde att jag skulle kunna ge eller få
Tårar (inte från mig, men jag önskar att jag hade kunnat)

Och jag vill tacka alla, inklusive Mimmi, för det där.

Inuti mig finns nog en inbyggd magnet som reagerar varje gång en musiker är i närheten. Jag dras till dem som myggor dras till mig. Den här gången var det sångaren i ett schweiziskt, halvkänt pop/rockband som jag naturligtvis var tvungen att lägga beslag på och snacka musik med. Jag frågade honom om de var musiker för att bli kända, rika, få tjejer eller liknande. Eller kanske för att de älskar musik, som alla så klyschigt säger? Han såg mig i ögonen och sa:
- No. We don't love music. We are music.
Haha. Han hade verkligen ingen aning om hur underbart de orden klingar i mina öron.