Den nakna sanningen


Ska det vara så jävla svårt att känna sig harmonisk? Det är ju för fasiken det enda jag strävar efter. Men ju mer jag strävar, desto mer oharmonisk känner jag mig.

Man ska vara si. Man ska vara så. Man ska inte bry sig. Men om jag inte bryr mig är jag fel och alla hatar mig. Fast om jag bryr mig, bryr jag mig för mycket. Man ska inte ha tonårskris när man är tjugo. Man ska vara barnslig, men ändå vara mogen och allmänbildad och ha en åsikt om allt. Man ska veta vad man vill ha, men man ska inte visa vad. Man ska vara säker i sig själv, men man ska inte tro att man är så jävla mycket bättre än . . .

Ja. Jag vet.

Man ska inte lämna ut alla sina känslor i en blogg, för då blir man inte intressant mer.

Det här är inte alla mina känslor. Det här är inte jag. Det här är bara en massa svammel. Då är de texter jag skriver för tidningen, som en massa Norrköpingsbor läser varje dag, mer utlämnande.

Därför kan jag publicera det utan att känna att jag blottar mig för hela världen. Jag är ändå naken varje dag, inför 113 000 personer. Det ni.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback