Tur att den inte är blå
Jag rinner bort och alla bord och stolar och sängar från Sundsvall och Norrköping står uppe på vinden och jag har ätit tacoskal utan fyllning (det är det mest förbjudna). Och det är blött och kallt överallt utom och inom mig, fast jag borde vara glad och förväntansfull inför en fri höst.
Människor säger: "Nu kommer du väl att sakna Norrköping/journalistiken/lägenheten/Sundsvall/folk/ochsåvidare". Men sakna. Jag säger det också ibland, men jag gillar inte riktigt ordet. Jag brukar faktiskt inte sakna så mycket. Vilket nog är en försvarsmekanism som allt annat.
Inne i min röda näsa sitter en liten filur med fjäder i hatten.
Kommentarer
Postat av: L
Du skriver så underbart!
Trackback