Sport på redaktion
Om det funnits en sportgren som kallades dissa-OS-så-mycket-du-kan så skulle jag vinna guld där - definitift. Hittills har jag nog. . . noll timmar titt-tid.
Däremot har jag de senaste dagarna fått uppleva hur det är att sitta intill en sportredaktion under Olympiska spelen i Peking. De skulle knipa ge-hals-guldet. Ett unisont "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJ", hörs ungefär en gång var femte minut där bortifrån. Speciellt om Sverige är med i spelet. Fast idag verkade det ju gå hyfsat bra i tennisen i alla fall, att döma av tonen på skriken från sporthörnan. Det var mer "JJJJYYYYAAAAAAAA" över det hela.
Hurray. . . ! Jag bryr mig så mycket. Då var det roligare med Joe Labero i Norrköping. Dessvärre gick inte han på tv, och till råga på allt utbrast en av redigerarna:
- Men när var Joe Labero het egentligen? När jag gick på lågstadiet?
- Han är trollkarl. Han är alltid het, sa jag trumpet.
Snacka inte skit om Joe-man.
Kommentarer
Trackback