Pardans
Så fyllde pappa 50 på något märkligt sätt. Han ser yngre ut och beter sig som 35. Sådan ska jag också bli. Eller nej, jag ska bete mig som fem.
Jag återvände till Åsbergby och The Big Party. De dagar jag varit där, har jag knappt kunnat slita mig från pianot. Och det slapp jag under festen, för det var allsång och jag skulle som vanligt kompa den. Jag hade glömt att förspel kan vara så kul att komponera ihop - man får ta det man får. Jag hade dessutom mr saxofonist till bordet vilket ledde till några intressanta diskussioner om Fredrik Reinfelt och westcoastjazz. Resten av kvällen spenderades på dansgolvet till en kvintett som spelade jazzstandards och en tangoversion av All of me. Alla vuxna karlar var så tråkiga danspartners, så jag och kära kusin Mimmi sket i foxtroten ett tag och dansade omkring själva mellan paren i salongen. Musik är det vackraste som finns och när jag får dansa mår jag som bäst. När jag får dansa till bra musik är jag i himlen. Nästan.
Morfar och jag Bandet
i en foxtrot
Kommentarer
Postat av: LinnéaK
Hej :)
Om du har tid och lust får du gärna lyssna på mig, sjunger & spelar i min blogg.
Ha det fint!
Trackback