Mycket personligt
Idag blev jag redaktör. Det där var inte helt sant, men det lät flashigt.
Jag börjar om.
NT frågade om jag vill vikariera som personligtredaktör i sommar. Personligtredaktör. Alltså familj och livsåskådning och så vidare. Och helt ensam ha ansvar för att ett tidningsuppslag om dagen fylls med material. Prata med hundraåriga tanter, hitta på artikelserier om religion, filosofi eller familjerelationer. De tänkte att det skulle passa mig, sa de. Jag blev ganska upplyft av att höra mitt namn och ordet "redaktör" i samma mening, så jag tackade såklart ja. I nästa sekund ville jag bara gripa tag i deras axlar och skaka och skaka och skaka. Och säga att "Jag är ju för faan bara 21 år! Hur kan ni ge mig det här ansvaret? Ansvar är till för äldre människor! Jag hatar ansvar!". Sedan tänkte jag att det här kan ju bli kul. Och jag står fast vid det senare, för det mesta.
Så jag tog mig ett snack med ordinarie personligtredaktör. Hon sa:
- När man har jobbat så länge som jag, så inser man att människors liv bygger på en enda sak: bekräftelse.
Shit, tänkte jag. Om det är så, kommer jag vara vara ett ännu större känslomässigt vrak när jag kommer därifrån i höst, än vad jag redan är.
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Haha... Men grattis, vad roligt! Klart det är bekräftelse alla vill ha, vad annars?=)
Åt middag med hans mamma igår, hur läskigt är inte det på en skala?
Kram
Postat av: Therese
Härligt vännen! Grattis!
Postat av: J
Grattis, det kommer passa dig perfekt tror jag!
Postat av: Linnéa
Grattis johanna!
Gud vad kul. Shit du äger så mycket!!! 21 år och redaktör är mäktigt. Men vänta nu är du redan 21...? ;-) Du kommer klara det galant!
Pussochkram!
Trackback