Långsamt farväl
Kan man sluta älska en stad? För jag gör slut med en nu. Sundsvall var vit och blöt. Bergen stod kvar, men inte lika stolta som jag minns dem. Jag vandrade förbi min gamla lägenhet och trodde innan att jag skulle bryta ihop totalt utanför. Men det kändes bara väldigt tomt. Hela stan var mig likgiltig; magin fanns inte kvar. Och det gjorde mig bara ännu mer säker på vad jag känt väldigt länge nu:
Jag återvänder inte i höst.
För det finns så mycket som jag måste ta reda på. Jag kan knappt bärga mig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad skönt att du vet vad du vill Johanna! Jag är nyfiken på vad du kommer hitta på till hösten..
Postat av: maria
du kommer inte tillbaka? tråkigt, men du vet nog bäst själv...jag får väl följa dig här på bloggen om inte annat så spännande att se vad du tar dig för. det blir nog lika bra vilket som!
kram
Postat av: Anna Persson
Vad tråkigt. Jag kommer inte heller tillbaka, ska läsa på distans. Men ska du sluta helt, finito? Kramar
Postat av: Johanna
Kanske inte för alltid.
Postat av: Linnéa
vad är det du måste ta reda på johanna, jag blir så nyfiken:) Saknar dig mer och mer. Kanske kanske kommer jag hem en sväng i maj. Då ringer jag dig direkt! (ska
inte du komma och hälsa på mig snart?)
pussochkram
(förresten, nu har jag också en blogg:)
Trackback