ID, please
Jag vill inte låta djup nu bara för att.
Men ibland inser man vad som betyder något och vad som inte gör det.
Okej, jag misslyckades. Men i går satt jag i skolan och redigerade ett tv-inslag en fredagkväll. Det hade jag förmodligen inte gjort för ett år sedan. Kanske har jag blivit lite vuxnare. Eller barnsligare - det beror på hur man ser på saken.
Ska inte identitetskriser komma i tonåren, så att man har det överspelat när det verkligen gäller?
Identitetskriser kommer nog mer eller mindre under hela livet, man förändras ju hela tiden. Tvingas att ompröva värderingar och åsikter i olika situationer man ställs inför, men det är ju sådant som utvecklar personligheten och ger ett inre djup, eller hur?
Har man inga kriser blir man korkad med tiden tror jag.. fast det hjälper väl inte när man är mitt i den. Hoppas att det löser sig, vad det än gäller! kramar jenny