Johlie

Traditioner är inte min grej. En av mina äldre vänner drog med mig på en fransk uppsalagasque i går kväll. Alltså en sittning för att fira den franska revolutionen. Fast i Uppsala, på Snerikes nation. Jag hade blivit kommenderad att sätta på mig anständiga kläder. Inga byxor, inga kjolar över knäna, skylande skor. Och så vidare. Det visade sig bli en tillställning fylld av traditioner och gammal etikett. Och jag visade mig vara totalt ovan vid situationen. Medan studentorkestern spelade Marseillaisen, blev vi kvinnor eskorterade uppför trappan till matsalen. Min vän drog ut stolen åt mig. Jag såg ut ungefär som ett frågetecken. Men det var bara början. Resten av middagen, fick min vän bevaka varenda steg jag tog. Och förklara ungefär varenda ord som sades. Nu har jag lärt mig vad kuratorer innebär i nationslivet. Jag har lärt mig att när orkestern spelar ett speciellt stycke, ska alla resa sig upp och dansa pardans i tre minuter. Och trots att jag uppskattade att få vara med under en sittning i Uppsala, har jag lärt mig att jag uppskattar informalitet. Mycket.