Johlie

Greenen och jag är inte bra för varandra. Vi satt hemma hos henne, bakade scones, drack te och kunde inte prata om något annat än kärlek. Och när jag och Greenen pratar kärlek - ja, alla som känner oss vet hur det går. Det spårar ur totalt. Och slutar i ännu mer bitterhet. Jag lånade i alla fall en bok av henne, Paulo Coelhos Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, som jag började läsa på bussen hem. En kärleksroman. I förordet stod:

"Kärlek är att förenas med den andre och hos denne upptäcka en gnista av Gud"

Det uppvägde allt.