Johlie

Mitt inne i någon av Sundsvalls skogar, bortanför överallt jag någonsin tidigare varit, ligger en begravningsplats. En begravningsplats med riktiga gravstenar och en minneslund med ljusstakar. Ett enda ljus brinner fortfarande. Små, igensnöade vägar slingrar sig mellan gravarna. På den allra högsta punkten står en ensam kyrkklocka. Allt är stilla och natt. Snön har fallit i flera timmar. Men jag känner inte kylan förrän jag kommer hem. Då skakar jag av köld tills jag somnar.