Det ordnar sig
Redaktionsövningen i höstas var stressig. Men den var ingenting mot vad min dag har varit i dag. Och jag har lärt mig en sak: att aldrig, aldrig ta något för givet. Speciellt inte när det gäller tv.
Dagen började kaotiskt. Jag fick ett panikartat sms och fick skippa morgonteet för att i stället jaga reda på diverse namn och telefonnummer. I ovisshet gick jag sedan till skolan och gjorde research vid en dator resten av förmiddagen. Något rastlös. Mina gruppmedlemmar hade nämligen kameran - som jag behövde på eftermiddagen för att göra mitt inslag. Och deras grej höll på att skita sig totalt. Katastrofen var ett faktum och min stressfaktor var... ja, hög. Minst sagt.
Men några snälla busschaufförer, mikrofonproblem och hjälpsamma lärare senare, satt vi i alla fall där klockan fyra med ett bra och snyggt redigerat inslag. Jag förstår inte riktigt hur det gick till, men allt fixade sig till slut. I'm so proud. Mina vänner är duktiga.