Johlie

Det var en gång för länge sedan ett land som låg långt, långt ifrån det vi känner till. I landet bodde en prinsessa som vägrade att gifta sig. Allra minst ville hon gifta sig med en prins, för alla prinsar hon träffat var så tråkiga och ointressanta. En natt, när hon var ute på sin sedvanliga promenad, fick prinsessan syn på en mycket vacker och oförlåtligt intellektuell ung mandolinspelare med mörka ögon. Han spelade på en vit mandolin som var renare än kärleken själv. Hon trollbands med ens av hans musik och hans slående charm. Prinsessan följde med mandolinspelaren på en förtrollad resa. Han visade henne världar som hon aldrig sett förr och presenterade henne för varelser hon inte visste existerade. Varje natt spelade han för henne på den vita mandolinen, musik så vacker att den knappast var av jordisk natur. Prinsessan var hänförd av upplevelserna. Hon var lyckligare än hon någonsin tidigare varit, trots att hon nog visste att mandolinspelaren då och då bedrog henne med ett och annat skogsrå. Men en natt ändrades allt. Mandolinspelaren sa till henne:
 - Du är prinsessa. Snart måste du återvända till den mänskliga världen och gifta dig med en prins. 
Prinsessan blev förkrossad av hans ord eftersom hon visste att hon aldrig skulle kunna glömma mandolinspelaren och alla äventyr hon fått vara med om. Därför la hon det vackraste hon hade, sin kärlek, framför hans fötter och sa:
- Det här är min gåva till dig. I gengäld ber jag dig: låt mig stanna här och få del av din förtrollande mandolin för alltid.
Mandolinspelaren tog fram sitt vita instrument och började spela för prinsessan. Han spelade vackrare harmonier än någonsin, ända till dess att hon föll i dvala. Men medan prinsessan sov, förändrades musiken. Tonerna klingade falskt och mandolinspelarens ögon blev allt mörkare. I gryningen vaknade prinsessan åter upp i den mänskliga världen, den värld som hon var född till men börjat avsky. Hon förstod genast att mandolinspelaren hade lämnat henne, och med sig hade han tagit vad hon givit honom: kärleken. På marken bredvid henne låg mandolinen som nu saknade strängar. Den vita färgen flagnade och under den kunde prinsessan bara skymta gammalt trä och svart aska.