Johlie

Sommaren gick fort. Nu lämnar jag min hemby med åkrar och skog, och tar bussdroskan upp till staden mellan bergen. Jag tror att det är bäst för alla parter, trots att pianot fortfarande är för stort och krångligt för att släpas med upp.

I går besökte jag förresten tingsrätten för första gången, något som ingår i min kurs i höst. Och jag hade lyckats släpa med mig Lisa. Blivande jurist som hon är, så var det väl inte så svårt att övertala henne. Förhandlingen handlade om misshandel och lite annat. Det blev en långdragen process för en massa målsägande och vittnen skulle prata. Och den åklagade förstås. Nästan alla hette Johanna. Inklusive jag. En Joanna hade till exempel åtalat sin bästa kompis Johanna för misshandel. Snacka om förvirring.

Men konstigt nog blev jag inte avskräckt. Rättegångar är inte så farliga som de verkar.