Johlie

Klockan två i natt hade jag fortfarande inte somnat. Men jag var på god väg. Jag skulle gå upp vid halv sju, så det var redan ganska sent och det störde mig lite. Jag svävade någonstans mellan dröm och verklighet när jag vaknade av ett vrål. Det skrämde livet ur mig. Sedan var det som om det växte fram. Musiken blev starkare och starkare. Skriken och skratten också. Till min fasa började jag förstå att det inte kom utifrån. Någon av mina kära grannar hade fått för sig att ordna en efterfest i vardagsrummet en söndagsnatt. Jättekul. Minst tio fulla studenter precis utanför mitt rum. Tysk hårdrock på så hög volym att det inte kan beskrivas. Det var som om dörrarna och all eventuell ljudisolering hade upphört att existera. Och där låg jag. Eller, jag snarare vankade fram och tillbaka över golvet. Någon gång vid fem tystnade de och jag kunde till slut somna och vakna någon timme senare med blodsprängda ögon och huvudvärk.

Ja ja. Jag bor faktiskt i korridor. Lite får man väl tåla. Sova kan jag göra när jag blir gammal.