Johlie

Ser jag rysk ut? Är det min, enligt vissa, stockholmska accent som förbryllar här i Norrland? Eller är jag bara väldigt, väldigt lik någon?

Jag mötte en ung kvinna i dag som påstod att hon kände igen mig. Hon ignorerade min antydan om att jag aldrig sett henne förut och förklarade att jag inte borde gå ute ensam. Det är farligt, tyckte hon:
- Man kan inte lita på någon. När män kommer upp i en viss ålder, blir de alla gubbsjuka och vill ha lammkött.
Efter en lång föreläsning om att jag borde tänka mig för, så att jag inte får mitt liv förstört, gick hon vidare. Hon skulle till Sidsjön. Ensam. Lite senare skulle jag köpa ost på Handlar'n. I kassan stod två män och pratade med varandra om något jag inte hörde. När jag skulle betala min ost och min choklad (som av någon anledning slank med av bara farten), log den ena mannen och sa:
- Cheese and chocolat? A very cheesy chocolat.
- Yes, sa jag och undrade vad han pratade om och varför han pratade engelska.
- You pay with a card? It's over here. Do you want a plastic bag?
Herregud, tänkte jag. Varför engelska? Jag hade handlat där förut och har aldrig snackat annat än svenska med personalen.
- Eh. Ja, det tar jag gärna.
Männen tittade på varandra, förvånat.
- Pratar du svenska? Jag trodde att du var utbytesstudent från Ryssland.
Jaha. . . ?