Två dagar av chock och choklad
Redaktionsövningen är över. Jag är omskakad. Och inte bara av det faktum att jag har jobbat från sju på morgonen till halv tolv på kvällen två dagar i rad.
Gårdagen var rolig. Jag trivdes på redaktionen som fisken i vattnet (för att hänga på Maddes fisktema). Och mer och mer kändes det som att journalistik är min grej. För trots att jag är lite förvirrad i bland - och speciellt när klockan blir mycket - så har sexton timmar aldrig gått så fort någon gång. Jag ringde upp folk, tjatade, skrev, redigerade, sprang runt i redaktionsrummet och åt choklad. Och jag fick till och med filosofera på Norra berget en stund. När jag kom hem vid halv tolv, satte jag mig vid skrivbordet och skrev julkort.
Förväntningarna var alltså höga på att tisdagen skulle vara lika underbart givande. Det hade den kunnat bli. Men tisdagen blev inte underbar, den blev i stället väldigt annorlunda och märklig på många sätt. Hela förmiddagen var ett enda stort vaakum. Alla var i något sorts chocktillstånd och allt stannade av. Ingenting kändes viktigt.
Med skolans flaggor på halv stång och halva redaktionen borta, gav vi nästan upp redaktionsövningen ett tag. Men efter mycket panik, vimsande runt med bil i Sundsvall och pusslande, fick vi i hop en tidning till slut i alla fall. Vår tidning. Sundsvallsdraken. Och jag fick toppnyheten på ettan!