Flygvärdinna med panik
Två konserter med studentkören Gungner är genomförda. Onsdagens premiär gick förvånansvärt friktionsfritt. Jag hade faktiskt väntat mig en katastrof eftersom vi, trots åtskilliga timmars rep, kändes ungefär lika förberedda som Carolina Gynnings programledarinsatser verkar vara. Om inte annat, var jag helt säker på att jag på något sätt skulle lyckas med att hamna mitt emellan gradängerna under långdansen. Men - mot alla odds, genomförde vi alla låtar och jag höll mig på min plats. Nästan i alla fall. Och jösses, vad vi lyfte oss på torsdagen! Jag blev riktigt imponerad av skillnaden. Fast jag håller inte med om att vi var så bra som recensionen vill få det att låta. Den är för positiv för att vara sann... Men så är jag ju van vid uppsalarecensenten Anders Bragsjös vassa penna.
Körsång och redaktionsövning har varit ungefär det enda som funnits i mitt huvud den här veckan. Kanske lite utländska tidningar också. Vi hade gruppredovisning i dag och Victor skrämde slag på oss genom att komma en kvart försent. Men sedan ordnade det sig. Och jag lät tydligen som en flygvärdinna när jag redovisade. Kanske dags att byta yrkesbana? Och jag som är flygrädd...
I dag har jag försökt få tag på en åttioårig tant som fyller år nästa vecka. Utan resultat. Jag får panik. Det är roligt, för man får ofta panik i det här yrket. Nästa vecka blir det ännu värre. Men jag överlever.