Som Sahara
Ursäkta mig. Men jag tar bara ego-bilder, jobbar och pratar hemligheter just nu.
Inspiration på annat håll och jag med.
Javisstja. Jag spelar musik också. Viktigt, viktigt.
Så det blir lite. . .
. . .glest.
De små öarna
Det finns ett land i världen som heter Mikronesien (eller Mikronesiens federerade stater om man ska vara petnoga) och namnet ligger så bra i munnen.
Jag skrev en hel uppsats om landet nyss, fast det försvann. Men nesos är öar på grekiska och mikro betyder liten.
Någon gång ska jag åka dit, för ett land som heter Mikronesien måste vara charmigt, tänker jag.
Är det verkligen så?!
Ja. Jag vet att jag är hopplöst efter alla er andra. Men jag har läst dessa två böcker alldeles, alldeles nyligen. När ni inte pratade om annat än Da Vinci och hans koder och Graal och Maria Magdalena, var jag ute i kyligaste vintern och fattade ingenting.
Men nu vill jag diskutera! Någon?
. . .
Snälla?
Och så skulle Krunegård fått en grammis!
Var, var, var är orden och inspirationen. . . ?! Jag vill skriva, dansa och spela som jag alltid gör så här års. Men då vissnar blommorna och disken diskar plötsligt inte sig själv. Mobilen piper mig rastlös. Och tiden är redan framme - före mig som vanligt. Snart är det ju vår igen.
Igår ringde P - jag ska sjunga med henne nästa helg, i Norrköping. Jag blev rörd när hon berättade att arrangörerna för spelningen ger mig reseersättning. De betalar min tågbiljett! Och trots att jag suger mer än någon annan på planering, tackade jag ändå ja. Såklart.
Cat
Bäst. Finast. Argast.
Ett lite eldigare drag
En av de där komplimangerna jag aldrig glömmer fick jag i Barcelona i höstas. Nu ska jag berätta om den.
I en bokhandel hittade jag en bok som jag anade skulle förändra mitt liv. Jag anar ofta sådant. Det här var en ovanligt stark aning och jag köpte boken på stående fot . Sedan letade jag snabbt upp ett Starbuck's café för att få sitta i lugn och sluka mitt fynd. Det bubblade av lycka inom mig när jag skulle beställa. Jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Från mitt håll uppträdde jag precis som vanligt. One tea and one sandwich, typ. Men expediten tittade på mig med stora, bruna ögon och log lite medan han fixade mitt te. När jag betalat och skulle gå och sätta mig, sa han:
- You are very expressive!
Expressive. Jag har väl aldrig känt mig uttrycksfull mot en främling i hela mitt liv. Och så plötsligt är jag det - i Spanien av alla ställen! Är de inte kända för sin expressivitet, eller har jag hamnat bakom en vagn? Han borde vara van vid bestämda damer. Dessutom var det enda jag gjorde att beställa fika!
Jag bubblade ännu mer efteråt och tänkte att om jag bara kunde känna såhär alltid. . . hur expressive skulle jag inte framstå som i Sverige då?
Tyvärr är underbart ofta ganska kort. Men boken var bra.
Grejen?
"Våra liv får mening först när vi lär oss att sätta värde på andras."
Nu blev det lite ensidigt
Varje gång jag läser inlägget här under tänker jag: Johanna, för bövelen. Världen inte kretsar kring dig. (Även om det vore kul, för då kunde jag kanske få lysa)
Sedan kontrar jag med: Nej, men den här bloggen gör det. Och då känns det genast befogat att vara ego.
Men något år ska jag göra en världsårskrönika. Liksom för att urskuldra mig.
2008
Ego-årskrönika på fem minuter? Himla knepigt.
Mitt 2008...?
Poetiskt-klyschigt kan man säga att förändringarnas vindar blåste med i stort sett stormstyrka, om inte orkan. Och jag la mig i en liten låda till slut för att få lugn och ro. Men lådan blåste förstås också iväg, och jag med den.
Det var ett möss-år. Jag köpte tre stycken på raken. Nåja, en kanske var en hatt.
Kronologisk ordning:
- Lämnade Sundsvall. Skickade ett kort. Har för mig att det var en pelikan på framsidan.
- Norrköping och NT.
- Patricia. Jag fick en ny vän.
- Vad är grejen?
- Min väg runt strömmen i drömmen.
- Musik. En massa inspiration.
- Sommar, flytt och plötsligt personligtredaktör. . .
- . . .men jag är för liiiten och vill mest springa iväg och gömma mig i grottan nere vid vattnet.
- Ut i världen med kappsäck. Och allt blev så magiskt.
- Hemma igen och lek med sister, Mr Joke och några till.
- Hittade jobb. Klarade allt, fastän jag trodde att världen skulle gå under flera gånger om.
- Jul med familjen och nyår med angels.
Nyårsafton 08-09. Fotograf: Lisa
Gott nytt år!
Efter jul, innan nyår
Fredag: Work, work, work. Home, home, home. Fanny och Alexander. Veg-pytt i panna med spenat (egen idé).
Lördag: Australia. Jos. Helena. Lisa. Gaja. Sandra. Syster. Bil. Minusgrader.
Söndag: Lång man på besök. Sms om hav och fiskar. Pianolektioner. Lutfisk. Morfar. Greveholm.
Jaha, det var den helgen, det.
Ormens comeback
Den julen var det snö på marken, berättade farmor. Dagen före julafton skulle hon läsa för oss barn om Jesu födelse, som hon alltid gjorde. Min bror Joel, som var något barnsligare då än nu, sprang mest runt med en gosedjursorm runt halsen.
- Nu äter jag upp dig! Haha, väste han ondskefullt.
Vi blev ormlunch allihopa. Farmor, farfar, jag och kusinerna. Och varje gång fick vi höra samma dom:
- Nu äter jag upp dig! Haha!
I brist på fler offer, gick Joel fram till krubban. Farmor tog sig för pannan eller något liknande och tänkte "oj oj oj, nu är det jesusbarnets tur."
Joel och ormen böjde sig över krubban och åtminstone en av dem rynkade på ögonbrynen. Sedan utbrast Joel med sin arga, hesa ormröst:
- Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!
Have yourself a merry little christmas
En timme av min dag har jag ägnat åt att trassla upp julgransljus. En timme. Ja, det var en sådan total mess att det mer liknade mitt kärleksliv än en ljusslinga. Faktiskt.
Hemma: julklappspapper, pepparkakshus och piano. Åh, mitt piano, som just nu är så snällt emot mig! Det där är annars väldigt olika. Mitt piano är ganska lynnigt. Det kan få mig att känna mig totalt jävla värdelös, men i nästa sekund tröstar det mig med några riktigt snygga harmonier, som bara kommer. Egentligen är det nog min hand som slinter. Idag slant den lite oftare än vanligt.
Utan H
Vimskusin skrev fel bloggadress i sin kommentar till det förra inlägget. Det skulle vara pshy.blogg.se men blev psy.blogg.se. Detta lilla fåniga misstag fick mig att sitta alldeles stilla några sekunder, i förundran. Jag upptäckte en ny, intressant person och blogg. Så det kan gå. Tack Therese för den uteblivna bokstaven!
Åsikter tack
Hmm. Vissa gillar uppenbarligen inte att min brorsa äger en blommig sjal. Vad passar sig inte? Skumt. Jag är mer avundsjuk på den enorma blommigheten och funderar på att sno sjalen från honom en vacker eftermiddag.
Snyggt väl?
Provocerande tydligen.
Tallinn och jag
Eller mitt emellan
Först insåg jag att jag aldrig hade en fågel som husdjur när jag var liten. Och därmed fanns inte heller någon som kunde lära mig flyga medan jag ännu var beredd att kasta mig ut från ett högt träd. Det gjorde mig lite upprörd. Sedan kom jag på att jag aldrig ägt någon fisk heller. Men simma kan jag.
Blandband
Idag var det jordbävning i Malmö och bomber i Le Printemps. Om någon skulle ha missat. Jag missade jordbävningen och blev lite besviken. Varför får skåningarna allt spännande? Bomberna kändes lite scary, så dem är jag mer glad att slippa. Hoppas det löser sig, det där.
På jobbet ägnade jag mig en hel del åt bloggskapande, vilket inte gick så bra. Men man får ha lite fantasi. Moaliten gjorde ett bejublat framträdande med Have yourself a merry little christmas (som jag missade), A i norr blidkades till sist (värst vad arga människor kan bli ibland, de behöver nog få i sig små krumelurpiller) och jag kan inte låta bli att följa Musikhjälpen på P3 och läsa SVJ, Stora vänliga jätten, av Roald Dahl.
När jag radar upp det såhär blir det faktiskt ohyggligt splittrat, mitt mixtape of today.
Märkligt
Ja. . . tänk vad konstigt. Jag kan nästan ALLTING. Utom slalom. Ja.
Hihi.
Juuultänk
Julbord igår och julbord idag. Jag som inte ens gillar det här med maten så mycket, men blir man bjuden så blir man. Jul - prinskorv och sill. Midsommar - prinskorv och sill. Påsk - prinskorv och sill. OCH ägg. Vågat. Traditioner är så överskattade. Men det tycker inte sister. Hon är förkrossad över att julaftons-kalle-ankan kommer att äga rum på nedervåningen i år. Vi har alltid suttit där uppe, men nu står pianot i vägen (lättare att möblera om i huset än i huvudet tydligen).
Hon bekymrar sig långt mycket mindre om att varken jag eller brorsan kommer att vara hemma. Jag jobbar - och det är väl okej? Men jag är däremot skeptisk till brorsans beslut att fira med flickvännen i Göteborg. "Är inte det jämförligt med att flytta ihop och skaffa barn?" Det tyckte inte han.
Askungen
Mother fyllde 50 (Grattis!).
Släktingar fyllde huset med blommor och leenden.
Jag fyllde på med toner.
Samtidigt, några mil bort pågick en annan, mycket nobel fest med prinsar och prinsessor som gäster. Men vad är väl en bal på slottet?
Hmm. Den funkade inte där va?