Johlie

---

Nu sticker jag till Östersund för att få lite mer uppmärksamhet från en välkänd filur med gitarr, som borde heta Vincent, men kallas för. . . ja just det. Mr Joke - mästare på comebacks.

~

---

---

Det vankas grönt te hela tiden och dans i köket, som så ofta på Åsbergby. Men idag dansade jag till den tyska luftballong-låten (som inte låter som Enya) och undrade om jag någonsin blir en ljusets krigare. Live your dream, meet your destiny. Visst gör jag det? Har jag förstått? Världen tycks snurra allt snabbare och jag snurrade i takt tills jag tappade balansen.

Men jag ramlar inte.

---

---

Jag har åkt till världens ände och gått tio mil bara för att komma fram till att jag skulle göra om allt det där andra igen om jag fick chansen.

Det är så enkelt att det blir komplicerat.

---

---

Min godhjärtade vän tog med mig till kyrkan. Det var en sådan där gudtjänst som jag brukade gå till för flera år sedan. Ett femtiotal ungdomar med händerna i vädret och tårar i ögonen. En kille på gitarr, en på trummor och lovsånger som alla sträckte sig över en kvart. Prästen pratade länge om under och mirakel - jag gillar sådant. Och jag gillade själva grejen, för det är ett fint sätt att visa sin kärlek på, ett av många. 

Kanske inte mitt sätt, jag vet inte än. Fast jag är absolut inte främmande för det.

Men så sa den entusiastiske prästen något som fick mig att vilja ställa mig upp och skrika. Något jag hört så många gånger förr och faktiskt köpt rakt av. "Jesus är den enda sanningen". Och så snackade han om att vi måste berätta det för alla andra så att de omvänds. Vidare menade han att en tredjedel av Sveriges befolkning praktiserar "konstiga saker som har med medium och stenar under kudden att göra". Tydligt var att han inte gillade det.

Hur var det med den vackra, röda rosen? Den vars utseende vi krigar om, för att vi råkar se den från olika sidor?

---

---

En tanke från en vän: "Det finns så många olika sorters kärlek och de starkaste är nog inte menade för partnerskap"

Haha, den ska jag använda nästa gång jag dumpar någon.

(Eller blir dumpad)

---

---

Jag spelade om pengar med en illusionist tidigare ikväll. Det var en hundra-euro-sedel i potten. Jag förlorade såklart, liksom de tre övriga deltagarna. Han läste mina tankar, men sa rakt ut att allt bara var fejk. Jag vill inte veta.

Han fick mina ögon att glittra, som alltid när jag ser något oförklarligt. Men sedan ville han bevisa att magi inte existerar. Att vi lurar oss själva hela tiden. Att om vi verkligen, verkligen tror något så ser vi tecken och samband och förvandlar dem till något övernaturligt. En annan illusionist jag mötte för någon månad sedan poängterade samma sak.

Suck. Är det en trend bland magiker att försöka övertyga folk om att världen är omagisk? För då ska jag banne mig sluta fråga dem om sådana viktiga saker.

---

---

Be aware. Jag skulle kunna berätta för er om vita slott, fontäner med hästar, ridande pilgrimer, trollkarlar, kvinnan som kan tala med träd, otaliga musiker, meditation, vin, tibetanska munkar, guldsmyckade kyrkor, män, eukalyptusträd i Spanien, en buddistisk nunna, stråkkvartetten i valvet, el camino och oändligt mycket kärlek.

Men det vore ju bara en saga.



Ja. Ursäkta min livliga fantasi. Jag sov nog i hundra år och drömde alltihop.

---

---

Det var inte mycket matnyttigt i mitt förra inlägg. Fast jag har inte utlovat någon speciell sorts ihopkok i och för sig. Apropå mat så har jag saknat de grytor som P lärde mig koka i Norrköping. Där kan man snacka matnyttigt. Och gott. Inte som spanska ägg, strips och vin vareviga dag, även om det också har sin charm ibland.

För att fortsätta på mattemat så kan jag bekänna något - något som jag visserligen inte skäms över. Jag har brutit mot mitt vegetarianskap två gånger under min resa. För jag ville vända upp och ner på allt. Allt. Först en okänd slags skaldjur och sedan bläckfiskringar. Jag förväntade mig ont i magen i tre dagar och en konstig känsla i hjärtat, men världen gick inte under så mycket som jag trodde att den skulle göra.

Såklart inte. Ändå dissar jag nog kött ett tag till.

---

---

Det här "första inlägget efter resan" var menat att bli väldigt genomtänkt. Ni anar inte hur många gånger jag har funderat på hur jag ska inleda. Men jag är trött på sådant.

Hur som helst. Hej (!!!) och förlåt för att jag försvann ett tag och för att jag är ganska omöjlig och uppe i mina egna små rosa moln ibland. Jag tror visserligen stenhårt på rosa moln, men numera tror jag dessutom på att dela med sig av dem. Därför köpte jag Le petit prince på engelska i Frankfurt.

Jag är mycket frestad att skriva en resumé av Johannas oktober 2008 på fem miljoner tecken, men jag tror att jag tar det lite succesivt. Vissa saker behöver inte berättas alls (fast de är väldigt få) och andra har sin tid. För tillfället sitter jag fast i Malmö av någon mycket oplanerad anledning och kan inte låta bli att känna mig lite uppgiven. Fast om det är något jag har lärt mig de senaste trettio dagarna så är det att det finns någon slags mening med allt. Malmö verkar vilja ha mig kvar till i morgon, så okej. Jag är inte omöjlig.

---

---

Up and away

Mitt icke-avsked
Inom de närmsta dagarna kommer jag att befinna mig någon annanstans än på Åsbergby. Med en ryggsäck på ryggen ska jag följa alla ingivelser jag får. Även om jag har en tidsbegränsing (och ekonomiska begränsningar) vill jag inte säkert säga hur lång tid det här tar. Kanske kommer jag tillbaka efter två dagar - eller efter ett år. Antagligen mycket senare än efter två dagar och mycket tidigare än efter ett år, men allt kan hända.

Mitt liv är mitt liv. Min nyckel är min egen. Min resa är min. Jag måste göra det här själv utan onödig kontakt med Sverige och därför kommer jag inte heller att blogga under tiden jag är borta. Sms och telefonsamtal bara till familjen (de har övertalat mig), så att de inte tror att jag har försvunnit in i något svart hål eller liknande. Men var inte oroliga. Jag må vara naiv, men jag är inte korkad. Ni tror väl inte att jag kommer att låta något så fånigt som svarta hål stoppa mig?

Nej. Jag måste åka. 

Men jag tänker på er - tro inte annat. Ajöss!

---

---

When you really want something the whole universe conspires to make your wish come through, sägs det.

Okej. Antingen vill jag egentligen inte åka - eller så är jag ett undantag från universums lagar. Det är just nu lite av en konspiration åt andra hållet faktiskt. Dumma SJ som inte förstår att "på söndag" inte betyder "nästa söndag".

Men kanske är det helt enkelt så att jag behöver få kämpa för min dröm.

(Haha, ursäkta att jag är lite ambivalent med min profilbild)

---