Guld/choklad/Paulo
Åh, hurra! Jag har hittat guld.
Paulo Coelho har en blogg där han varje dag skriver en liten berättelse, ett citat, svar på en fråga och publicerar en bild. Hans texter är som små, gudomliga chokladkakor. Och det bästa av allt är att de med fördel intas av själen - och stannar där för begrundan.
Hela dagen har jag ätit och ätit. Och det var precis vad jag behövde. Kanske du också längtar efter choklad?
En början
The heart never suffers
when it goes in search of its dream,
because every moment of the search
is a step towards encountering
God and Eternity.
Paulo Coelho, The Alchemist
Eller allt är...
Det finns ingen poesi.
Det finns ingen poesi.
Det finns ingen poesi.
Det finns ingen poesi.
. . .poesi.
Jag tacklar dödsångesten
Det är ganska så hippt med världen-går-under-profetior i kvällstidningsvärlden just nu. Vi har knappt hämtat oss från alla onda svarta hål förrän vi får nya faror att vänta. För nu dör nämligen grodorna, och inte nog med det. De dör ut! Och det innebär tydligen - håll i er nu, this is a strong one - massutrotning. Efter 65 miljoner år är det dags igen. Synd. Game over. Gilla läget.
Men jag vill verkligen inte bli massutrotad. Kom igen, finns det något mindre spännande än att bli smittad med grodsjuka? Hellre coola svarta hål nere i Schweiz.
Nu ska jag läsa Camus så att jag får ännu mer dödsångest.
That's not my name
Klär jag mig i kjol, kavaj och fyrkantiga glasögon och håller en pekpinne i fast grepp? Eller har jag kanske fräknar och kommer ifrån Fryken? Det kanske plötsligt är inne att drömma sig tillbaka till det ljuva 1800-talet då alla ogifta kvinnor kallades. . . ja, fröken? Men jag heter Johanna.
(En gång är helt okej. Men tre "fröken" på samma kväll, från folk under 65, får mig att fundera lite smått.)
Kanske en insikt
Jävla skitvärld. Allt är så vackert, men jag förstår det inte.
Dessutom tänker jag för mycket på relationer mellan människor, när jag borde koncentrera mig på relationen mellan mig och kärleken.
Färgkalas
Jag brukar inte köpa mössor. Bara hattar. Men igår bara hände det. Den skrek liksom "jag vill sitta på ditt huvud och lysa upp din tillvaro och andras".
Och nu förväntar jag mig komplimanger på stan.
Någon annan
Jag gillar hur jag ser ut som en blandning mellan en fjortis och en alldeles för pretentiös, nybliven författare på min nya bloggbild. Det är kanske inte riktigt jag, men folk kanske får den uppfattningen nu. Tänk så mycket man kan göra med en fånig liten mobilkamera!
Men hur
Jag är livrädd för tiden.
- Tiden är en illusion.
Jag är livrädd för att inte vara älskad.
- Du är älskad av Gud. Du behöver ingen annan.
Var inte rädd
Det känns ganska meningslöst, allt jag skriver. När jag läser om Madeleine. 20-åriga Madeleine som förlorade mot sin cancer för några dagar sedan. Hela bloggvärlden verkar ha tagit till sig hennes historia och jag har heller inte missat den.
Så nu tänker jag på henne, trots att jag inte visste att hon existerade medan hon levde.
Det har hänt förr, har det inte? Döden gör människor kända. Inte förrän efteråt inser vi vad vi förlorat. Gräset är grönare på andra sidan. Det är sorgligt och lite vackert.
Cold night
Var hela världen på Coldplay-konsert igår? Eller är det jag som har enbart Coldplay-vänner på Facebook?
Konsten att lätta från marken
Jag är inte ensam. Vi drömmer alla om det, men ibland hamnar något i vägen. Vuxenvärldens regler till exempel. Jag är glatt överraskad över de tips jag fått från olika håll:
- Flow = att flyga
- Happy thoughts
- Levetering
Nu handlar det om att våga. "Hoppa inte från ett tak", sa mamma. Haha. Jag lovar ingenting.
Makalöst
Möten är som romaner. Idag: Paulo Coelho. Eller antikvitetshandlaren från Göteborg vars tankar jag finner fascinerande. Han drack apelsinjuice och drog fingrarna över de slitna möblerna. Med hjälp av flaskan, glaset och en Ipod-sladd påstod han att det går att förstå kärleken och på så sätt bli oberoende av andra människor.
Dessutom: +1 i mitt Panik-PM under statistik. Och ett "ja" på första frågeställningen. Slumpen kan inte vara någon tillfällighet.
Självklart
Skrivet igår:
Allting är väldigt bitterljuvt just nu. Mer än någonsin. Jag gillar mitt liv på flera sätt, men mest för att jag är fri. Det är känslorna som stänger in mig.
Och därför kan jag inte bestämma mig för vad jag ska tycka om andra människor.
På många sätt blir jag irriterad på dem. Människor har åsikter om mig och andra, de pratar om tråkiga saker, de äter popcorn högljutt på bio. Det sistnämnda har jag extra svårt att förlåta.Vissa stunder blir jag så trött att jag vill bli eremit. Men skulle jag orka med mig själv? Jag är ju inte heller mer än människa.
Å andra sidan är alla människor (ja, precis alla) otroligt intressanta och jag vill träffa fler för att ta reda på deras innersta hemligheter. Några få har jag djupa känslor för och dem har jag svårt att lämna. Det irriterar mig lite.
Uppsala igår
Härlig publik. Verkligen. Men Markus lyste i alla fall.
Det gjorde resten av kulturnatten också. Och Linnéa. Men varför var det nästan inga poliser med i Uppsalapolisens sångkör? I don't get it.
En basker
Bredvid mig ligger nu ett välskrivet schema med noga utvalda aktiviteter inför i morgon. Kulturnatten. Ungefär fjorton timmar kultur. Musik, föreläsningar, stumfilm, dans, loppis och te (!) i en puttrande blandning. Snart ska jag välja kläder. Det enda som fattas är rubriken.
Godis som alltid blir över
Johanna säger:
tycker du om hallonbåtar?
Helena säger:
nä, aldrig gillat
Johanna säger:
varför finns de överhuvudtaget?
Johanna säger:
jag blir så irriterad. jag fick godis häromdagen och nu är det bara de där hallonbåtarna kvar
Johanna säger:
och de ligger där och det finns ju godis, men det smakar skit
Helena säger:
haha, ja, det där är så typiskt
Johanna säger:
de blir alltid kvar sist. ingen gillar dem.
Helena säger:
men de där bruna sakerna med vita prickar tycker jag är värst, bläää....men det kanske finns folk som gillar dom
Johanna säger:
ja, de är antingen hiss eller diss. utom jag, är ganska likgiltig.
Johanna säger:
men har du hört någon som säger ååååh, JAG vill ha HALLONBÅTARNA?
Helena säger:
haha, nej
Johanna säger:
fan. de ser ju inte ens ut som båtar. vilket bottennapp. nu blev jag ännu mer upprörd.
Johanna säger:
jag måste blogga om det här
Helena säger:
gör så
Helena säger:
fast de svarta båtarna tycker jag är ännu äckligare, eww
Johanna säger:
dem kan jag inte riktigt uttala mig om, för lakrits är liksom inte min grej alls
Helena säger:
men de smakar inte lakrits, det är ju det som är knäppt
Johanna säger:
smakar de inte lakrits?
Helena säger:
jag gillar lakrits och det där är fan inte lakrits, bara svart
Johanna säger:
haha svart
Johanna säger:
svart färgämne och gelatin typ
Helena säger:
ja, precis. usch
Ny färg
I tron om att jag skulle bli lite mer brunhårig med en touch av rost eller liknande, färgade jag håret idag. Jag blev röd. RÖÖÖÖD. Ja ja. Det var ett tag sedan, men det kan ju vara uppfriskande. Nu är det bara att hoppas att det slutar se ut som min hårmascara gjorde för tio år sedan.
Och nej. Det blev ju inga svarta hål idag. Det var väl lika bra.
Domedag
- Har ni hört att världen går under i morgon? Frågade jag vid matbordet och fick tyst på kacklandet om fiskpinnar och Anna Lindh.
Jag är lite putt på forskarna som skrämmer upp mänskligheten med sitt projekt. Men jag kan inte låta bli att undra hur det känns att sugas in i ett svart hål. Gör det ont? Vi ska ju liksom ända ner till Schweiz.
Va? Va?
Jag försökte bita sönder min mobiltelefon idag. Tänderna är vassa, men mobilen höll. Den lilla apparaten irriterar och gör mig vansinnig just nu. Den ligger där på min byrå och är alldeles. . . orange. Vem har egentligen en orange mobil? Och varför spelas en fånig låt istället för signaler när man ringer till den? Varför bryr jag mig?
Min evighetslåt blev färdig idag. Den heter Fly - och passande nog fick jag följa med på en flygtur med någon som sa sig vara Peter Pan redan samma kväll. Märkligt sammanträffande. Hur som helst skrev jag en annan liten sång i samma veva. På fem minuter. Den är nästan skrattretande enkel, men enligt Moa den bästa jag gjort. Hell no. Men är det så? Borde jag kanske skrota Fly, som tog mig flera månader att få klar? Är det enkla alltid bäst?
Är det så? ÄR det så?