Gottsunda rules
Midsommar firades med jordgubbar, simsdans och posing. Och kubb. Alla tjejer var på plats, plus några till. Det var så avslappnat och nyktert det kunde bli. Och ingen sill. I like.
Men att man ska behöva åka till Gottsunda centrum för att hitta en butik som är öppen - det trodde jag verkligen inte.
En riktig höjdare
Sverige förlorar matchen mot Ryssland och FRA-lagen röstas igenom. Både och var väntat. Vilken underbar afton. Not.
Hjälp
Igår satt jag på min säng med en katt i famnen och tänkte på hur betydelselös jag är. Jag har så få vänner här i Norrköping (många bekanta å andra sidan, men dem kan man inte ringa en söndagkväll) så jag kände mig faktiskt ensam. Gick ut på stan en sväng bara för att få se riktiga människor. Och skrattade åt det ofattbart tragiska i den idén. Sedan åt jag godis och tyckte synd om mig själv.
Idag ställde jag första frågan till Fredrik Reinfeldt på en presskonferens (jag fattar inte hur jag vågade bland alla politiska reportrar och inför fem nordiska statsministrar) och blev bundis med Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen.
Är inte livet ironiskt?
Men jag är van vid att leva dubbelliv - jag gör det på flera plan. Fast nu börjar jag bli riktigt trött på det. Haha, Reinfeldt, du gjorde inte min identitetskris lättare.
Esbjörn Svensson
Fan fan fan. Jag ville att han skulle leva och ta världen med storm ännu mer. Vad är det med musikgenier och tragisk död egentligen?
"Himlen kommer svänga rejält nu - jorden blir dock lite mindre svängig", kommenterade någon.
Katten som dissade EM
Jaha, så var det Flisa och jag resten av helgen då. Vi har kollat på EM ihop, fast Flisa är inte så mycket för fotboll upptäckte jag. När det blev mål för Sverige och jag skrek, tittade hon på mig med sina stora ögon och så var det som om hon skakade lite på huvudet innan hon la ner det i sängen igen. Jag kanske inbillade mig. Hur som helst gillar jag fotboll mer än Flisa och det säger en del om hennes intresse. Eller så har hon av någon anledning stora sympatier för de spanska fotbollslandslaget.
Catchy dravel
Om någon är ett geni på musikprogrammet Sibelius, får denne gärna komma hit och dricka te någon dag ganska snart. Jag blir verkligen galen över allt jag vill göra men inte kan. Jag blir också vansinnig på att det känns som om jag bara kopierar slingor när jag gör musik. Som om allt jag gjort har komponerats av någon annan före mig och jag har bara hört det och har det någonstans i huvudet, men tror att det är jag som har skrivit det. Den känslan går mig på nerverna.
Problemet är att jag vill att musiken ska kännas fullständigt självklar. Det ska vara catchy, men inte catchy-det-här-har-vi-hört-tusen-gånger-förr utan catchy-ååhh, som en aha-upplevelse.
Varför jag vill det är ganska oklart. Jag låter ju knappt någon lyssna på det jag gör i alla fall. Då spelar det väl ingen roll, kan man tycka. Vilket dravel. Catchy dravel - jäklar vilket fånigt artistnamn, det borde någon lägga beslag på!
Uppbåd
Pappa trivdes bland pressfotograferna när jordbruksministern och EU:s jordbrukskommissionär tittade in på vår gård häromdagen. Själv hade jag flytt fältet och återvänt till Norrköping. Det här med journalister alltså . . .
Jag är en vampyr
Markus Krunegård om...
... fascinationen för vampyrer:
- Jag tycker att vampyrer är en fin metafor för att någon kanske inte vill göra folk illa men måste för att överleva.
Källa: Aftonbladet
En mycket vacker betraktelse, tycker jag.
Heja kreativitet 2
Heja kreativitet
En vän till mig skrev nyligen i sin blogg att hon inte hunnit vara lika konstnärlig som hon brukar sedan hon började plugga. Musik har alltid betytt mycket för henne men nu har hon blivit tvungen att prioritera latinska termer i stället. En annan vän har ett språk som överträffar det mesta. Han är träffsäker, snabbtänkt och kreativ i sitt sätt att uttrycka sig. Alldeles för kreativ, visade det sig. Han följde inte reglerna - och fick dåliga betyg från gymnasiet. Jag själv skrev ett nationellt prov i svenska en gång och fick IG. Guess why. Jag hade gått utanför ramarna. Språket och dispositionen var bra, men jag hade inte läst instruktionerna. Jag hade tänkt ett steg längre - det fick man inte göra för Skolverket.
Hur vore det om skolor och universitet inte tog för givet att elever växer upp och får ett statiskt kontorsjobb där de bara gör vad de blir tillsagda att göra? Vad hände med tänk själv? Vad händer om vi lär oss att inte tänka själva, att förtränga kreativiteten? Om vi bara lär oss att följa instruktioner - vem ska då ge dem?
Bara ord
- När jag ser dig så vet jag vad kärlek är för mig.
Så sa en vän på balkongen igår kväll efter grönt te utan honung och en trasig gitarrsträng. Det var fint sagt. Lite klyschigt, men smickrande. Synd för honom att jag inte kan se och tänka samma sak tillbaka, men så är det alltid.
Sedan blev jag missförstådd - och tyckte om det. Kanske därför att jag ibland vill vara ett missförstått geni. Haha, ni skulle bara veta.
Vad är väl en bal
Lisa fyllde år. Hon fick två kylväskor och jag fick en. Vad är grejen med kylväskor helt plötsligt? Hur som helst så behövde jag en, så det passade i alla fall mig utmärkt. Sedan blev vi nekade inträde på en klubb i Uppsala eftersom vi var för unga. Och dissade själva tre andra eftersom vi blev så bittra efter det första nederlaget. Istället stod vi på gatan utanför Östgöta nation och tittade in genom de stora fönstren. Det var bal och vackra klänningar, dansmusik och frack. Om vi ändå . . .
Vid pianot
Det blev en pianopop-à-la-Maia-Hirasawa-låt i tretakt med en halvfånigt glad melodi och oskriven text idag. Kanske är det en liten utveckling i komponerandet i alla fall? Det var i alla fall något annat än min filmmusik som jag i vanlig ordning inte kan framföra själv. Jag lyckas alltid involvera tusen instrument - från tuban och stråkorkestern till den lilla triangeln i hörnet som absolut inte får glömmas bort. Är det inte så mycket lättare att göra instrumental musik? Ibland är texten överflödig. Men oftast är den bara för jobbig att skriva ner.
Inspirera mig
Nu tar jag resväskan, gitarren och hatten och springer, som vanligt för att hinna med tåget. Jag ska hem till mina barndomstrakter, till gården och familjen. Där är det sommar med kor i hagen, flädersaft och blommande fruktträd. Där finns mitt piano och min inspiration.
Bye bye Norrköping - jag kommer tillbaka innan du hinner börja sakna mig.
Gott och blandat
En viktig del av mig dog idag. Sedan återuppstod den. Jag kunde bara stå och se på, gråtandes, skrikandes. Och slutligen leende.
- Jag köpte kakor och slängde dem efter halva paketet. Matmissbruk here I come!
- Blivande studenter har fest nedanför mitt fönster. Jag vill joina eller slå ner dem, kan inte riktigt bestämma mig.
- Det är synd om mina grannar, men jag fortsätter spela. Det kanske blir en riktig gitarrgud av mig. Or not - men barré ska jag bannemej klara. Kan redan ta F hyfsat om jag anstänger mig. OCH. Mina fingrar börjar bli hårdhudade. Yes.
- Praktikrapporten är så lågprioriterad den kan bli. När jag fick veta att vi inte fick bakläxa på flyttstädningen blev jag lite besviken. Nu har jag ju ingen bra ursäkt att inte skriva.
Röd metall
Hur hamnade jag här? Nu kan jag Hallelujah och I'm yours på gitarr. Idag har jag komponerat och betalat hyran samt städat i tolv timmar. P och jag satt länge i trapphuset efteråt, totalt utmattade, och delade upp grejer. Jag fick en dammvippa. Nivån på våra konversationer brukar vara något högre - vi diskuterade lacknafta och sopborstarnas utseende.
Jag: -Vad är det för färg på sopborstarna?
P: - Röda.
Jag: - Båda två?
P: - Ja.
Jag: - Är det samma röda färg?
P: - Nej, lite olika. Den ena är mörk på metallen och den andra är ljus.
Jag: - Metallen?
Jag tänker på Sundsvall när jag sover i den här nya lägenheten, för kylskåpet är av samma märke och sängen står på samma plats (jag tror att jag ska flytta på den). Nästa steg är optikern och en praktikrapport. Allt det där är min värld just nu. Är det inte märkligt att alla de saker jag funderar på är totalt oviktiga för andra? Ändå uppfyller de mig. Det är hemskt egotrippat och jag vill sluta right away. För så himla viktiga är de inte för mig heller, det bara känns så.
Nytt hem
Det är ju nästan lite kul att flyttstäda! Vad säger det om mitt liv?
Praktik över och ny lya. Inte den flådigaste lägenhet jag bott i, men helt okej så länge. Fast det här med bottenvåningen är inte min grej. Förutom när man flyttar in grejerna.
Tidsfördriv
Jag är nog väldigt bra på att lämna saker bakom mig. Jag mår piss i ett par timmar och tänker att ingen kan vara sämre än jag, sedan mår jag bra igen. Ingenting är katastrof. Jag klarar allt. Och så vidare. Gäller det mesta, men inte det allra mest väsentliga.
Nu är det kväll och jag är kvällsreporter. Alltså till-hands-reporter. Är lika med dött. Det händer ingenting ikväll och jag har hyfsat tråkigt. På fredag slutar jag på NT och flyttar samma dag till min nya lägenhet.
ESC 2008
Vad hände med rösterna, Europa? Perelli var förvisso inte bäst och startfältet var ovanligt starkt i år. Men ändå. Så dålig var faktiskt inte Sveriges låt. Efter förra året skulle jag sluta titta på Eurovision och såhär bra gick det. Jag siktar på en ordentlig bojkott nästa år.
Min favorit var Danmark. Den var ganska bra på riktigt.
Så jäkla sant
Det var tårttävling för barn med funktionshinder och jag var reporter. Ledarna ville få det hela att låta jättevackert. "Nu ska ungdomarna få träffa varandra och ha roligt". Skitsnack. En ung, funktionshindrad kille talade mig tillrätta när jag frågade om det verkligen var viktigt att vinna:
- Tänk efter själv. Det är ju den som vinner som är glad.
De är så himla smarta de där kidsen. Samma kille sa till sin kompis:
- Du är lite som Einstein. Du är faktiskt inte så dum som du ser ut.
Infall
Ett infall idag igen. De börjar bli några stycken. Mamma hade precis sagt grattis när något hände med linjen och det bröts. Jag tittade upp på en skylt och insåg att jag stod utanför Musikbörsen. Det räckte. Jag bestämde mig på en gång. Så nu står ett klaviatur här framför datorn. Ett klaviatur till för notskrivningsprogrammet, som inte går att installera.
Jag visste sedan innan att jag bor i samma lägenhet som två gitarrister. Men att en av dem varit gitarrlärare var mig obekant. Till dess att han på ett mycket pedagogiskt vis visade mig en barréövning och en plockövning. Sedan höll han ett föredrag om gitarrister genom tiderna. Ett föredrag jag tagit del av flera gånger innan från andra håll, men som jag gillar rätt mycket ändå. Nu kan jag en gnutta mer - och kanske han också.
Det kanske märks vad jag är inne i för sorts period och jag älskar det! Men jag har faktiskt skrivit en artikel om MUF idag också. Och inte helt glömt bort min födelsedag heller. Det är omöjligt när alla påminner om det hela tiden. Inte för att jag är någon större fylla-år-typ, men visst är det kul att få femton sms i rad. Tack! P och Flisa hade tänt ljus i hallen, lagt en blombukett på bordet och sjöng för mig när jag steg innanför dörren. Åh.