Vad jag vill
Trots att jag alltid känner mig som en levande berg- och dalbana, byggd av enbart känslor, finns det alltid en statisk bitterljuv grundkänsla som driver mig till vansinne. Det är en längtan till något annat. Jag vet att det finns något mer, för det kommer till mig i små glimtar. Inga flummiga och diffusa glimtar - de är så konkreta de kan bli utan att gå att röra vid. Ibland har glimtarna varit starkare. Allra starkast är de när jag sjunger eller spelar, eller när jag lyssnar intensivt. Men de försvinner snabbt igen, trots att jag gör allt för att hålla dem kvar. Det är det jag måste ta reda på. Det är de glimtarna jag måste hitta och pussla ihop tills jag blir hel.
För om jag blir hel, kanske jag förstår vad som är grejen. Det är min fulla övertygelse och mitt enda riktiga mål.
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Tror du verkligen att du vill bli "hel" johanna? Vad ska du göra efter det liksom? Njuta? Kan man njuta av att vara "hel"? Jag ser det som alfons farmor gör med tråkighet. Har man aldrig tråkigt vet man inte vad som är roligt. Förstår du min koppling?
Btw, jag känner igen mig, och visst vill jag också bli "hel", men det är nog strävan i sig som är det intressanta.
saknar dig
Trackback