Ovanligt tillstånd
Tråk, tråk, tråk. Jag brukar inte ha några problem med att vara ensam alls. Men i ett stort, stort rum i en lägenhet i en stad man inte känner till blir det lite boring faktiskt, till och med för mig. Jag identifierar mig lite med kollektivets översociala katt just nu. Fy sjutton. Har jag redan vant mig vid att bo med människor - på två dagar? Jag var ute och checkade in kvarteren innan. Helt godkänt. Jag bor centralt. Men det är inte Sundsvall direkt - inga berg i sikte.
Och jag kan inte komponera ikväll. Det är så lyhört mellan rummen och jag är för blyg. Jag vill inte att det ska höras vad jag gör, dumt nog. Men hallå. Hon är ju musikproducent liksom.
Annars bra.
Kommentarer
Trackback