Jag valde liv
I antikvariet satt ett skelett på en trästege bland böckerna. Hon hade ett manifest i knät, med två sidor.
- Dödsmanifestet eller livsmanifestet, viskade hon till mig. Du måste välja, döden eller livet.
Först ville jag inte kännas vid henne. Men rösten var genomträngande.
- Livet, viskade jag tillbaka.
Så hon berättade om liv. Om amerikaner. Om primitiva livsformer. Om oss.
På vägen hem blev Patricia arg på affisher, så vi rev ner några. Det kändes bra. Efter middagen sov jag mitt på dagen, för första gången på mycket länge. Jag vaknade till pianomusik och med Flisa tätt intill mig. När Patricia lämnade lägenheten, satte jag mig vid painot och spelade Mendelsson. Ett klassiskt stycke som av någon anledning till slut blev till God bless the child. Sedan var jag på bra humör ända till dess att jag satte på datorn. Flisa hade ställt om min bildskärm. Allt var upp och ned. Bokstavligen. Hurra.
Och igår. Ett samtal med en vän mitt i natten. Jag i frustration:
-Åh, jag vet inte ens hur man blir raggad på längre. Jag springer bara därifrån. Jag hatar alla människor!
Haha. Idag ter det sig lite fånigt. Men jag har alltid kört på "hellre fly än illa fäkta". Vem det nu är som fäktar illa egentligen. By the way så läser jag Dalai Lamas bok Kärlek. Kanske kan den göra mig lite mer positivt inställd till ointressanta människor. (Ja, jag vet att jag låter dryg - det är det jag ska åtgärda)
Kommentarer
Postat av: lisaaa
vad är det för läskig bild? vad har ni gjort? =)
Trackback