Johlie

På bara lite drygt ett dygn har jag druckit glögg (både vit och röd), haft julknyt med tjejerna, sista-minuten-julklappsshoppat i Uppsala, slagit in det jag köpt, fått två julklappar, ätit massor med julchoklad, klätt granen med syrran, försökt lugna ner min panikslagna mamma (brukar ha motsatt effekt) och åkt skridskor på sjön sent på kvällen i månskenet. Eller nja, månen fanns där. Någonstans. 

Ändå är julstämningen far away. Försökte fixa den med lite julharmonier på pianot, men blev bortkörd som vanligt. Jag vet inte riktigt själv varför jag alltid, alltid ska spela på nätterna. Eftersom normalt folk sover då, blir de ju bara arga. Krångligt.

Om jag vore ett datum, skulle jag inte vilja vara 23 december. Snacka om att få stå i skuggan. Det är ju ingen som säger "åh, jag längtar efter 23 december". Man är dan för dan. Dömd att alltid vara dagen före. Typ som att vara ett dåligt förband som publiken bara vill ha överstökat. Man måste alltid stå där, trots att alla buar och kastar frukt. Varje år tänker kanske 23 december att "nu, nu ska jag visa dem och kanske de tycker om mig i år?". Men det slutar alltid i besvikelse. Och sedan - ett helt år tills nästa gång. "Fast det är väl kanske lika bra", tänker 23 december och drar sig tillbaka in i kalendern igen. Ensamt och ledset.

Men:

GOD JUL . . .

. . . är väl världens mest uttjatade ord just nu? Jag måste börja variera mitt språk. Som igår.
Typ brönrud.
Nej, rönbrud.
Nej, rödbrun.