Johlie

Örebro har många trevliga restauranger, fast på en av dem kostar vanligt vatten fem spänn.

I Örebro finns också min kusin som jag hälsade på i helgen. I fredags stod vi vid en hållplats och väntade på bussen från Garphyttan in till stan. Några superstöddiga trettonåriga killar började mucka med oss. En av dem hette Rickard. Han trodde att jag var femton och frågade mig saker som "är du oskuld?" och visade kallingarna. Jag blev lite smått irriterad på dem (typ "suck, ungdomar nuförtiden"), men fick snabbt en chans att hämnas.
Rickard: - Vill du se mina muskler?
Jag: - Nej. Men jag tar dig i armbrytning, jag lovar.
Rickard (med ett stort leende och grymt självförtroende): - Okej, vi testar.
När jag vann med högerarmen, hävdade han att han var vänsterhänt. Fast jag bröt ner den också. Hans kompisar skrattade, några tjejer som satt bredvid likaså. Rickard bara gapade. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite stolt. Visserligen var han sju år yngre. Men jag hade inte bara vunnit armbrytningen, utan dessutom hans respekt. Kanske är armstyrka det enda som biter på småungarna nuförtiden?